Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1854, sida 2

Du ädla vikingskara, Du ljusets kämpavakt, Så rustad landar Du vid Göthas stränder, Och folk och stad Du vinner med hjertats höga makt, Ty seger följer Dig, hvarthelst Du länder; O drag på segerbanan Ditt sköna mål emot, Må fridens blommor läggas som offer för din fot, Så visst som vi för Dig dem lägga neder. Hvarthelst vi blicken vända omkring vår gamla Nord: Från Thules fjäll till öarne i söder, Det går ur varma hjertan blott fridens glada ord, Och våra haf blott famna trogna bröder. Allt ifrån häfdens början var så den Högstes dom; Men onda makter rådde och bitter afund kom, O, hell den tid, som ser densamma slitas! Nu öfver djupa sunden, nu öfver vredgad sjö I herrligt ljus syns Nordens genius svinga, I grönan dal, på fjällen, i skog, på strand, på ö, Till kärlek syns han hvarje hjerta tvinga, Ocn fast som våra själlar de brödrafolk nu stå; Närlikt Starkodder väldigt med armar try de slå, II skall oss då med krigets väld betvinga. Snart flyende minuten Er rycker ur vår famn, Att bortom hafvet nya segrar vinna; Dock skall bland bästa minnen förvaras Edert namn, Och framtid vära hjertan trogna finna. Om vänskap skall den vittna, om bröders varma tro; Den tyda skall för verlden, att än bland fjällen bo De gamla tiders ärorika dygder. Nu förde oss våra värdar in i sidorummen till de dignande borden, kring hvilka man samlades och i hast gjorde nya bekantskaper. Gamla och unga, studenter och köpmän slöto