Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1854, sida 1

begagnade tillfället att fästa en grön qvist i mössan. Klockan 12 framkommo vi till hufvudslussarne, Platens och Eriksons väldiga anläggningar; händelsevis låg der en jakt, som skulle igenom, så att vi fingo tillfälle att se den enkla, storartade mekanism, som lyfter fartygen ett par hundrade fot upp genom klipporna. På en alltjemnt uppåt bärande väg, som slingrade sig öfver klippor, hvilkas granar hade en tunn, men blomsterfrodig botten att växa uti, närmade vi oss nu vattenfallet; ett par mindre fall lockade åtskilliga att utbrista i jubelrop öfver Trollhättan, men Trollhättan hade vi ännu att vänta. Nu stodo vi framför det väldiga fallet. Ofver den smala jernbro, som leder öfver de kämpande vågorna, gick tåget, några få i sender, ut på klippön, midt i fallet; der lägrade vi oss eller klättrade ned för att öfversprutas af skummet; de olika grupperna — vid stranden, uppåt sluttningarne, på andra sidan om bron, af studenterna och traktens bönder och sågverksarbetare, som ville hälsa det resande tåget, allt detta utbredde ett helt eget lif öfver denna högtidliga samlingsplats. Blott få ögonblick kunde vi egna åt betraktandet af Trollhättan, men tillräckligt länge, för att aldrig glömma den; på många andra ställen sjöngo vi, blott icke här; men Trollhättan sjöng för oss