D — — ä —— tid ville han med all makt hit upp till banken, och han hade så brådtom, att jag knappt sick tid att kasta hans blåa kappa omkring axlarne på honom, hvilket likväl var nödvändigt, emedan det, som jag redan sagt er, regnat starkt dagen förut och luften ännnu var kall och fuktig. Min mor, sade han till mig, då vi gingo ut, Ålät Puck bli hemma och sörj för honom på bästa sätt. Han är så ostyrig och lekfull, och ifall jag tappar bandet, kunna viicke åter få reda på hvarandra. — Jag följde honom hit och då jag återkom för att hemta honom, fann jag honom icke. — Gervais! utropade jag, min gode Gervais! — (0, Gervais! min son Gervais! min lille Gervais! sade den stackars qvinnan. Och Puck! Han slet i sitt band och sprang oroligt omkring oss. — Om ni släppte lös Puck, sade jag till henne, skulle han kanske föra oss på spåret. Hon lösslappte Puck. Han gjorde några våldsamma hopp och ett ögonblick derpå hörde jag ett buller, likasom om en kropp nedstörtat i Arveyronflodens djup. — Puck! Puck! Då jag framkom till stället, var hunden försvunnen och jag såg intet annat, än en blå kappa flyta på det hvirslande vattnet. Några dagar sednare var jag åter i Milano. Slut.