Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1854, sida 2

stone skänka i mig den sällheten att någon gång få höra srasandet al hennes balkladnins, knarrandet af hennes sidenskor, eller hennes mund uttala dessa ord, som dock äro mindre bittra än ett evigt farväl: God afton, Gervais! Ifrån det ögonblick, då bon lemnade mig, har jag ingenting att berätta, nästan intet. I Oktober månad skickade hon mig ett band med upphöjda tryckta bokstäfver, på hvilket stod: Detta band är den gröna bindel, som jag bar framför mina ögon. — Det har icke lemnat mig. Se här är det. I November månad var årstiden ännu ganska vacker. En af husets tjenare bragte mig några skänker från hennes far. Jag brydde mig icke vidare derom. I December månad började det åter snöga. Gud! hvad denna vinter var lång! Januari, Februari, Mars, April förekommo mig som årbundraden af olyckor och orkaner. Då de första solstrålarne gjort luften mildare och upplifvat nejden, lät jag föra mig bort åt vägen till Bossons, för att gå mulåsnedrifvarne till mötes; men de voro ännu icke komne. Jag trodde, att Arvefloden måste ha flödat öfver, att ett eller annat berg hotade dalen vid Serdoit, att den förfärliga klyftan vid Cluse tillslutit sig för evigt, ty jag hade hört resan