De Blinde i Cnamonuny-ualen. Berättelse af Charles Nodier. 6r versättning. (Forts. fr. N:o 30.) (04, sade han, Guds vilje ske! Känner du dig lycklig?t — Mycket lyck ig, svarade jag. Herr Robert säger, att jag haft nytta af hans omtankd för mig. Jag kan läsa lika bra som en seende, och jag är älskad af Eulala. — Hon skall älska dig ännu högre, när hon en dag kan se dig, svarade Mannoire. — När hon kan se mig, säger ni? — Jag tänkte på det tillkommande eviga hemmet, der de blindas ögon öppna sig för ett ljus, som ej afbrytes af något mörker. — Jag förstod honom icke. Min mor förde mig, som vanligt, hit till denna plats, men Eulalia dröjde länge. Jag grubblade öfver hvad som väl kunde vara orsaken härtill. Min stackars Puck luffade åstad