på undersökningen härom förekom i polisen, erkände Torkelsson att han olosligen tagit stenen vid Rosenlund och försålt några lass deraf till Westerlund för 12 sk. rgs. Denne medgaf väl riktigheten af Torkelssons uppgift, men sade sig icke kunnat tro att stenen varit stulen, helst Westerlund i 8 år känt Torkelsson som en ärlig man. Timmermannen Andersson förmente likväl att en dylik ursäkt af Westerlund icke vore synnerligt värd, enär denne förut skulle ha inlåtit sig i handel med tjufvar, och yttrade derjemte, att om sådane tjufgodsköpare icke funnos, så skulle mången icke bey sig om att stjäla. Målet remitterades och Torkelsson fick tillsvidare vara på fri fot. Poliskonstapeln Andersson erhöll för visad uppmärksamhet i tjensten en dusör af 3 rdr 16 sk. bko. Madam Elisabeth Wahlquist, boende i hr Wahlbergs hus vid Sillgatan, hade lördagen d. 28 Jan. mellan kl. 7 och 8 på aftonon råkat i dåligt humör, då hon på gatan fått se flickan Carolina Lundstedt, som också snart fick mera kännbart röna följderna deraf, i det madam W. helt sonika smorde upp den för henne obehagliga Carolina, hvilken äfvenledes helsades med ett af madam W:s vanliga kraftuttryck: der skall du ha ditt I. ... Men nu fick madam W. också höra huru det stod till med henne sjelf —, då Carolina tillropade henne: ja, ja, jag förstår, madam är nu full igen! Carolina L. lät det emellertil icke stanna härvid, ty på hennes anmälan blef madam W. inkallad i polisen att ansvara för sin morskhet. Hon fann likväl för godt att icke inslnna sig der, men blef detta oaktadt, på grund af vittnesberättelserna, dömd att plikta 13 rdr 40 sk. bko eller, om hon icke förmådde erlägga böterna, att undergå 12 dagars fängelse vid vatten och bröd. Hos polisbefälet i Majorna hade timmermannen Carl Johansson anmält, att en honom tillhörig verktygskista, stående i verkstaden på Lindholmen, blifvit uppbruten och de deruti förvarade timmermansverktyg borttagna. Då förre machinisten Martin Axberg, som varit anställd såväl vid Lindholmens mek. verkstad som vid hr Ross fabrik på samma ställe, skäligen misstänktes för denna stöld, anställdes med anledning häraf visitation i Axbergs bostad inom Majorna och påträffades också ganska riktigt der, uti en Axberg tillhörig kista, jemte ätskilliga andra persedlar af jern, äfvenledes de verktyg, som Johansson uppgifvit sig ha mistat. Vid ransakningen om denna stöld den 3 dennes inför poliskammaren, förklarade tilltalade Axberg sig icke ha den ringaste kännedom om att någon af de hos honom funna persedlar blifvit olofligen tillgripna. De verktyg, som Johansson uppgaf sig tillhörige, sade Axberg sig ha köpt af en för honom obekant person kort före Jul, de öfrige hade han dels sjelf forfärdigat och dels lånt på Lindholmen, då han arbetat hos hr Ross, men naturligtvis glömt att lemna dem tillbaka. Tvenne yxor medgaf han sig ha sålt till arbetskarlen Gustaf Svensson, som tillstädes, upplyste att han köpt dem för 36 sk. Några under Axbergs kista funna skrufnycklar ville han erinra sig ha blifvit glömda der af en machinarbetare, som någon tid bott i samma rum som Axberg. Rörande sina lesnadsomständigheter uppgaf Axberg bland annat, att han var född den 12 Okt. 1820 i Bro socken af Stångenäs härad och Bohus län, och sade sig aldrig tillförne ha varit tilltalad för något brott. Poliskommiss. Andersson upplyste emellertid att han inhemtat, att Axberg blifvit bortkörd från fabriken på Lindholmen, såsom misstänkt för delaktighet i en större stöld. För ransakningens vidare fullföljd öfverlemnades målet till Östra och Vestra Hisings bäradsrätt, och skul le den tilltalade under tiden förvaras i länshäktet. pA