En skål för CQvinnan i Norden ) O broder, fatta glas i handen, Och lyssna till en okänd röst! Der ligger snö på Fyrisstranden, Men ungdomseld i våra bröst. Såg du en gång två bäckar kröka Sin väg att snart förenta bli? Ifrån den lager, som vi söka, Till myrtenkronan vädja vi. Ty vet, att ingen framtid grönskar I tänkens verld och handlingens, När mannen ensam går och önskar Att hinna till sin lyckas gräns. Låt känslan sluta sig till tankan, För hennes rika anings skull! Blott vid ett stöd den späda rankan Kan spira upp mot solens gull. Försoning föddes af en qvinna: Vid hennes hjerta friden bor, Hon är det godas väktarinna Mer än den stolte mannen tror. Var det ej hon, som ofta ställde En bild af sanning för din syn? Förnekar du det skönas välde, Betrakta stjernans gång i skyn. Det ges ett band, som sammanhåller Det största klot, det minsta stoft. Hvad harmoni i lärkans joller, I bäckens sorl och blommans doft! Hvad fägring öfver fält och dalar, Dem du kan se från bergets spets! Detsamma språket qvinnan talar I huslighetens stilla krets. Tomt är ditt lif och mörk din bana, När hennes hand ej röjer sig. Ack, med förlof, jag då vill mana Din lefnads tasla fram för dig: En äng — med törne blott och tistel, Och du — ett träd med torkad rot. I kronan växer Höders mistel, Men ingen planta vid dess fot. Välan, så kalla då tillbaka Din moders minne, såsom jag! I hoppet gläd dig åt den maka, Som troget möter dig en dag. Dem båda vill min själ förena: Ty tvenne rosor Freja bär: Och aftonrodnaden den ena, Den andra morgonrodnan är. En skål för qvinnan uti Norden, Den svaga allbetvingerskan! Som sköldmö hon förvånat jorden: Och dock för kärlek blott hon brann. Gif akt på hennes kinders vårar! De vapen hon af himlen fått, De heta: skönhet, oskuld, tårar: Och deras lof kring verlden gått. En skål för qviunan, såsom moder! En skål för flickan, såsom brud! Det är en son, det är en broder, Som sänder så till dem ett bud. Och hvarför ej en helsning skicka Till tjuserskan med ögon blå? Den skålen vi så gerna dricka, Och svar af hennes läppar få! ( Ofvanstående vackra skål föreslogs vid den nylizen Upsala firade Knutsfesten af författaren, stud. F. Sander, som vid svenska akademiens sednaste högidsdag erhållit akademiens stora pris för sitt skaldetycke Den fallande stjernan.