föreslagna grundlagsförändringen var den mest rätta vägen till detta måls ernående. Representanterna för Norrköping, hrr Arnberg och Ekelund yrkade deremot bifall till utskottets förslag, emedan de ej ansågo grundlagsförändringen vara rätta medlet att ernå stabilitet. Båda dock reserverande sig mot de betänkligheter hr Wen framställt mot K. M:s rätt att pålägga förbud. Resultatet blef att utskoltets bet., som afstyrkte den k I. prop:n, bifölls. med uteslutande af sista stycket af utskottets motion, hvilket innebar ett stöd för den åsigten att konungen äkde rätt att vålägga förbud. I Bondeståndet talade Ptter Classon från Elfsborgs och Petter Jönsson från Jönköpings län för afslag på u:skottets framställning och bifall till den kgl. propositionen. Den förre ingaf ett skriftligt anförande. hvari -ex eller sju ledamöter i ståndet instämde. För bifall till utskottets memorial och afslag å den kyl. propositionen yttrade sig Anders Andersson från Skaiaborgs län, med hvilken Johan Persson från Upsala län, Hultman från Örebro län och många andra förenade sig, samt Nils Larsson, hHenrik Andersson, Tobias Lind, Ola Månsson och f. talmannen Nils Persson, med hvilken Liadby och Petter Gabrielsson instämde, och de sednares mening segrade utan votering. I Presteståndet behandlades åtskilliga utskottsbetänkanden, rörande åtskilliga frågor, af föga allmänt intresse, såsom om ett kronomasasin på Öland, om rätt för civile ämbetsmän, att utan K. M:s särskilta tillstånd vistas utrikes 5 dagar, m. m — Slutligen förekom ekonomieutskottets utlåtande, om skyldighet för hvarje till arbetskraft kommen person, att bespara något för sin framtid Utskottet hade afstyrkt den härom väckta motionen, hvilken nu försvarades af lektor Sonden och prosten Almqvist, men bestriddes af d:r Nordlander, hofpr. Wensjoe, riks rkivarien Nordström och prosten Runsten. Hr Nordström uttalade nägra särdeles sunda åsigter i saken. Hen ansåg det gripa alltför mycket in i den enskildes rätt, hvarjemte utförandet blefve overkställbart äfven om aldrig så många ränteoch kapitalanstalter jemte sparbankar funnes. Komme en sådan lag till stånd, och skulle den genom straffbestämmelser uppehållas, så kunna mångsaldiga gånger den gjorda besparingen åtgå till viten för den, som, med känsla af det orätta i dylikt tvång, kunde göra försök att undandraga sig den ålagda förpligtelsen. Hade ett samhalle ej andra medel än tvång för att söka verka något gudt, och behöfde det för sitt bestånd en besparing af några skillingar på person, vore det bäst att ett dylikt samhälle upphörde att vilja gälla för stat. (Samma förslag har blifvit diskuteradt vid ett par landtb uksmöten.) I Plena den 1 Febr. på e. m. förehade Borgareoch Bondeslånden det Särskilta utskottets bet., hvari d:r Sandbergs moticn om installande af branvinsbranningen under April månad blifvit tillstyrkt. Diskussionen i Borgareståndet slutade dermed att d:r Sandbergs motion afslogs men utskottets utlåtande återremitterades, på det att hr Dalmans motion måtte blifva tillbörligen tagen i betraktande. Detsamma blef ock resultatet af Bondr-ståndets Öfverläggningar. Emellertid understöddes d:r Sandbergs motion i Borgareståndet af 15 och i Bondeståndet af 42 röster, hvilket Aftonbladet anser såsom ett godt tidens tecken, vittnande om att det sednare ståndet, kanske mera än de andra, är beredd att uppoffra sina enskilta fördelar (2) för det allmännas bästa. Ekonomieutskottet har beslutat tillstyrka, att nu i riket vistande Mosaiska trosbekännare må, utan Kongl. Maj:ts sarskilta tillstånd, bosätta sig i alla de rikets stapelstäder, hvilkas innevånare uppgå till 4,000. MNinoriteten, som utgjordes af 19 ledamöter, ville hafva denna rättighet utsträckt till alla rikets städer. (Det är i sanning ömkligt, att finna att en majoritet ännu i vår s. k. upplysta tid, kan komma fram med sådana åsigter.) ————ALL ABVI Ö: I I