Hr Wijk ansåg tullagstistningen vara den svåraste af all lagstiftning, så här som i andra länder. Talaren trodde att den kongl. propositionen blifvit något strängt behandlad; visserligen hade mera varit att önska; men man bör ihågkomma att den är tillkommen på finansoch handelsministerns föredragning, och det är fägnesamt att finna, att han inslagit en liberal riktning. — — Trodde i allmänhet att man ej bordt så mycket kal satra den kongl. propositionen, utan låtit den gå dit den bordt gå och der talenter och insigter finnas; hysande talaren det hopp, att då stånden få mottaga utskottets betänkande, man skall erhålla något bättre än tillförene varit fallet. Det vore, så för industriens som handelns trefnad, mer än önskligt att förbuden bortoges. Det är två intressen tulltaxan har att bevaka, industriens och statsinkomsternas. Tal. trodde, att om man lyckats sätta sådana tullsatser, som ej leda till lurendrejeri, man gjort ett stort sieg framåt och derigenom undanröjt de lagbrott och falska eder, som en annan talare med så lifliga färger skildrat. Tal. kunde sjelf vitsorda taflans trohet, ty han hade råkat blifva kurator i ett lurendrejarebo och fått se de förfärliga underhandlingar hvartill denna handtering gifvit anledning; varande talaren öfvertygad, att lurendrejeriet verkat lika demoraliserande som bränvinet, och de åtföljas troget dessa båda förderssbringare, ty lurendrejaren har alltid sin bränvinsflaska med sig. Hr Palander hade allt från början af sin riksdagsmannaverksamhet önskat förnuftiga tullsatser, emedan ban afsett landets framgång utan att söka undertrycka något intresse. Talaren åberopade och vitsordade hvad som blifvit under diskussionen yttradt beträffande sockerfabrikationen, bomullsspinnerierna och porslinstillverkningen och de framsteg dessa näringar gjort sedan en måulig tull äsattes. Erinrade att borgareståndet aldrig åsyftat förbudens borttagande på annat sätt än att näringsidkarne skulle erhålla ett nödigt skydd på sin vara. — I afseende på medelklassens och arbetarnes behof och ställning företer sig hos oss det förhållande att lönerna äro lägre och priserna på de flesta förnödenheter högre än i andra länder. Till öfriga behof kommer dessutom det af ved. Talaren hade derföre väntat att någon lindring skulle föreslås på de artiklar, som afse medelklassens tresnad, en klass hvars intressen böra tagas i betraktande framför individens. Kommer dertill lurendrejeriet och dess demoraliserande inflytande, som man borde söka att förebygga. Under lovpet af 12 å 15 år hafva kommerskollegium och tulldistriktehefer afgifvit flera på ersarenheten grundade förslag om tullarnes nedsättning, och hvilka förslag väl bordt vinna något afseende. Talaren medgaf visserligen att varsamhet borde iakttagas vid öfvergången från det ena systemet till det andra, men hemställde om den dag ej en gång skall randas, då man verkligen skall vilja gripa sig an med denna öfvergång. Det var att beklaga att regeringen nu fram kommit med ett forslag, som ej kan vinna någon framgång. Det hade varit att önska att man något sett till godo medelklassens och den mindre bemedlades behof i afseende på födoämnen. Då slagtkreatur få från landet utföras, synes det billigt att hit får mot måttlig tull införas fläsk, kött och smör. Och hoppades talaren att det skulle lyckas bevillningsutskottet att, med blicken fästad på landets väl och dess högt uttalade önskningar, på ett tillfredsställande sätt lösa dessa frågor. Hr Berg instämde med dem som yrkat en liberal tull-lagstiftning och önskade att bevillningsutskottet måtte taga i betraktande de rika frukter som i andra länder skördats af en sådan. Hr Ekelund sökte ådagalägga att det ej ligger så stor makt uppå hurudan regeringens proposition är beskaffad, erinrande tal. att bevillningsutskottet har rätt icke blott att nedsätta tullafgifterna under regeringens förslag, utan äfven att vidröra andra artiklar. Erkände att i Norrköping den opinionen var, om ej allmän, dock af många delad, att tullen på ylleväfnader skulle kunna borttagas mot det tillverkarne på sitt fabrikat finge ett sådant skydd att de kunde fortfara med sin bandtering. Men denna förändring borde vidtagas i sammanhang med borttagande af tullen på lifsmedel och råämnen. Tyckte dock ej att förhållandena genom denna proposition blifva så mörka som man framställt dem. Hvad angick den omtalade minskningen i klädestillverkningen de sista åren, så hade väl detta sin riktighet, men man borde ihågkomma huru betydligt den hade stigit de nåstföregående åren. I afseende på sparrar, påstod talaren, att man i Norrland önskat, om ej förbud, dock en tull som verkade detsamma. Påstående slutligen, att genom den föreslagna tullen på kött, afgiften derå verkligen blir till hälften nedsatt. (Forts.) — KE