Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1854, sida 3

Styckegods. I tidningen Landskrona-Korrespondenten var för någon tid sedan införd en friare-annons, med anledning hvaraf sedermera i samma tidning nedanstående originella slags svar varit synligt: Monsicur! Anscende aktenskapet för vårt lifs skönaste uppgist och lockade af en förföriskt allvarsam annons i Korrespondenten, läto vi icke den för ändamålet mindre passande väderleken skrämma oss, utan marcherade å utsatt tid till utsatt ställe, för att erbjuda oss åt den älskvärde ensling, som med en djup, från innersta hjertgropen härstammande, suck, skulle gifva sig tillkänna. Visserligen var ingen af oss tillfullo utrustad med alla de förträffliga egenskaper, som mannen fordrade, men vi hoppades att den, efter en trogen maka längtande, skulle låta sina obilliga anspråk undergå åtskilliga medifikationer. I dessa förhoppningar promenerade vi ästad att skaffa oss en god make och en öm familjefader. Man tänke sig, såvidt sådant ens är möjligt, vår djupa förtviflan och vrede, då vi förgäfves sökte i hvarje vrå af gamla kyrkogården denne suckande man, som skulle för framtiden utgöra vår sällhet och lycka. Allt var endast ett groft skämt; han hade uppenbart drifvit med oss. må en rättvis Nemesis straffa denne nedrige, som så utan försyn leker med qvinnohjertat och gifver det sår, hvilka aldrig lakas. Tvifvelsutan kan det vara straff nog, att i evighet uppbära vårt största förakt, lifliga afsky och outsägliga hat, men dock beslöto vi, straxt efter den olyckliga katastrofens slut, att i allmän tidning förklara, hvilken ogillande sensation hans beteende åstadkommit bland oss alla. Vi varna tillika hvarje flicka att noga taga sig till vara och ej sätta tro till de pamfletter, hvilka möjligen, liksom andra nät, oftare skola utkastas för att fånga de oskyldige. Vi ha emellertid svurit hvarandra en dyr ed, att städse arbeta på utforskandet af denne uslings namn; — må hämnden sedan bli vär! Några ärbara flickor af familj, hvilka en gäng låtit lura sig. Den falska Pepita. I en Hamburgertidning läses följande: Det ser ut som om Pepita-enthusiasmen i Berlin ännn skulle komma att stegras. I dessa dagar skall nemligen i Berlin den falska Pepita uppträda, som på ett förvillande sätt liknar den verkliga. Stycket den falska Pepita af Böhm, år en med skieklighet och takt skrifven farce, i hvilken icke den älskvärda dansösen Pepita di Oliva sjelf, utan blott hennes osmaklige beundrare få duktigt påskrifvet. Det fruntimmer, som återger den falska Pepitas röle, är en ung ungerska, enligt hvad vi hört, af en bländande skönhet och det skulle icke förvåna oss, om våra kavaljerers beundran komme att delas mellan den glödande Andalusiskan och Ungerns blomstrande dotter. tnt — ! — — — C—C—