far icke desssörinnan en kollision i svarta haf vet, så måste inom några dagar detta svar inträffa och lösa de tvisvel, hvilka i så lång ti förvirrat och oroat Europa. Den af oss utta lade åsigten, att Rysslands svar på flottorna: inlöpande varit beräknadt på tidsutdrägt uttryc kes äfven i Times och andra utländska tidnin gar. Nämnde tidning tillägger dock, att det e låter sig bestrida, att denna förfrågan å Rysslands sida om den rätta karakteren af de vestr: makternas demonstration i svarta hafvet, icke harmonierar med Rysslands förra styfva håll. ning och att man så till vida i denna försrägan kunde blicka en utsigt till en fredlig lös. ning, som derigenom vinnes tid för Ryssland till ett mognare öfvervägande af bemedlingsförslaget. Det är ännu ej med säkerhet be. kant om kabinetten i London och Paris ännu svarat och ännu mindre, i fall detta skett, huru deras svar utfallit. Att döma af ett yttrande i Times, synes det dock som om Englands svar redan följt. Bladet yttrar sig nemligen icke veta, hvilket svar brittiska regeringen af gisvit, men framhäfver, att hr Brunnov icke uttagit sitt pass, utan fastmer, såsom det heter, förklarat, att han måste afvakta vidare förhållningsorder. eC. 2. C. meddelar följande från S:t Petersburg. Den 13 öfverlemnades till ryska kabinettet af franska och engelska sändebuden liktidigt de noter, som underrätta om slottornas inlöpande i svarta hasvet. (Detta stammer icke med uppgisten i J. de S:t Petersbour, att notifikationerna varit muntliga.) Samma dag ägde en ministerkonselj rum. Den 14 beslöts satt före ett desinitist afgörande äska några upplysningar, men imellertid sammankalla riksrådet, i hvilket kejsaren presiderar. Den 16 har kejsaren sanktionerat detta beslut. Bland de punkter, öfver hvilka önskas upplysning, är äfven den, hvilken ställning skyddstlottorna skola intaga, i fall ryska fartyg angripas at turkiska. — Det så kallade riksrådet, en samling af rikets förnämsta och mest framstående män, har icke varit tillsammans sedan ungerska kriget beslutades. Från Berlin skrifves, att Preussen och Österrike vilja begge vid ett utbrytande större krig förblifva neutrala; men Österrike vill tillika, att äfven Tyska förbundet förklarar sig neutralt, hvarmed är förbundet den planen att styrka förbundet såsom politisk institution, och inskränka Preussen till sin ställning af förbundsmedlem. Preussen, som genomskådar denna afsigt, har dock hittills ihärdigt asböjt eller undvikit Österrikes fordringar i detta hänseende. Enligt en telegrasdepesch i LIndep. belge hade de förenade flottorna stält kosan till Varna. Den ryska befann sig vid Kaffa. Det påstås nu vara bestämdt säkert att det blifvit beslutadt att afsända en fransk-engelsk hjelpkorps till Turkiet. Osterrike och Preussen, heter det, fordra imellertid ett uppskof härmed. Deskola grunda sin begäran derpå, att de gjort ryska hofvet försonliga föreställningar, och att de, i fall dessa blifva fruktlösa, skola vara beredda att uppträda emot czarens orättvisa anspråk (? 2). Den ryska officiella tidningen meddelar nu en berättelse om slaget vid Cetate d. 6 dennes. Denna berättelse förmäler, att Turkarne med en öfverlägsen styrka angripit en liten afdelning Ryssar, men måste dock slutligen draga sig tillbaka. Ryssarne angisva sjelfva sin förlust till 835 döde, deribland 18 officerare. Antalet af de sårade angifves till 1,189, deribland 31 officerare. Turkarnes förlust angifves till 3,000 man. Underrattelsen om den dyrköpta segern har verkat mycket nedslående på sinnena i S:t Petersburg. Enligt de äldre underrättelserna från andra håll, hvilka man har skäl att anse för lika tillförlitliga som den ryska berättelsen, blef segren den 6 oafgjord. Slagtningen den 8, i hvilken Ryssarne ledo ett afgjordt nederlag, torde förmodligen af dem förbigås med tystnadens vältalighet. I Wanderer skrifves under d. 25 Januari, att flera, från olika håll härrörande underrättelser från krigsskåpeplatsen förmäla, att Turkarne på en mängd olika punkter satt öfver Donau och straxt besatt de vigtigare öfversängspunkterna. Äro dessa underrättelser grundade, så befinner sig hela Donaulinien ända från Gladova till Silistria fullkomligt i deras händer. Wanderer tror det dock icke vara att antaga, att ryska öfversaltherren skulle så helt och hållet uraktlåtit alla försigtighetsmått och prisgifvit nananetgaasn 2t markarne.