då Erdmuth kunde sitta hos honom. Hon talade icke mycket, men hennes narhet gjorde honom godt. På vären blef huset repareradt och tills vidare borttogs ett jerngaller. Gottfred höll med Erdmuth, att han nu bättre kuude se ut på gatan. Ett bref till Gottsred från Cyprian gjorde sommaren derpå försoningen fullständig. Cyprian klagade bittert öfver sitt förlorade barn, försäkrade att han vore oskyldig till det öde som drabbat henne och att han med döden på läpparne upprepade denna försäkran. Det måste ha gått långt med honom, ty han bad Gottfred om förlåtelse för allt orätt han tillfogat honom och talade derpå åter om sin snart förestående död. Gottfred bifogade sjelf några ord i Erdmuths bref, hvari hon berättade sin far allt hvad som händt. Men det är icke bekant, om detta bref ännu träffade Cyprian vid lif. Vid vägvisaren under äppleträdet lät Bläsi sätta en stenbänk och inrista namnet Erdmuth derpå, och hela sommaren igenom genjjod trakten deromkring hvarje söndags eftermiddag af ungdomens lekar och sånger. Slut.