Den 2 Februari. En insändare i Sv. Tidn. kämpar likasom pro aris et focis, hvilket här kanske skulle kunna öfversättas med för taburetten, mot finansministerns oförsvarliga beteende att icke bringa till verkställighet Kongl. Maj:ts och rikets ständers ofta omtalade samstämmiga beslut i skatteregleringsfrägan. Aftonbladet har sakrikt och bevisande i hvarje punkt gendrifvit denne insändare, som söker bemantla sin svaghet i sjelfva saken, med en stor förmätenhet i sattet. En ypperlig skrisven uppsats i det senaste Aftonbladet öfver detta ämne, slu tar med följande ord: Huru förklara denna sörvillelse hos ministeren? Hafva icke Sveriges regenter sedan hundrafemtio år tillbaka vid mångfaldiga tillfållen mellan och vid riksdagarne framställt den äsigt, att skatternas utgörande i penningar komme att innebära en betydlig lättnad för det så tungt beskattade jordbruket? Hafva icke under de sednaste 30 åren beslut i denna syftning blifvit fattade af Ständerna vid 1830 och 1844 års riksdagar samt af Borgareoch Bondestånden vid 1835 och 1840 årens? Har icke Kongliga Majestät vid 1847 och 1851 årens riksdagar sjelf derom framställt proposition? Hvadan då denna envishet att fördröja verkställigheten af ett beslut, som alla parterna anse för landet nyttigt, med undantag för några tjog ränteoch tiondetagare, som i det hela missförstå sitt eget intresse, eller dem som finna sin fördel vid att skamlöst preja sina räntegisvare? Borde det icke fast heldre än att vidhålla ett orättfärdigt motstånd, vara för regeringen tillfredsställande att under ett så dyrt år som det innevarande, kunna lindra bördorna genom en så simpel utväg som endast att öfva rättvisa och bringa i verket ett redan sattadt beslut? Och hvad heter väl meningen med den oförståndiga äflan att länka tillsammans den redan afgjorda enkla frågan om rättighet att med penningar lösa skatterna med den intrasslade och omtvistade om räntornas bestämmande i flera eller fårre persedlar, angående hvars nytta, sådant förslaget derom blifvit af regeringen framstäldt, så många rättmätiga tvifvelsmäl finnas? Skola då landets fördelar uppoffras och hela den skattdragande allmänhetens önskningar hårdnackadt tillbakavisas, för att icke hr Gripenstedt eller friherre Palmstjerna skola blottställas för ett afslag å de af dem till ständerna aflemnade propositioner, hvilka äro så beskaffade, att de icke uthärda den flyktigaste granskning, utan att falla tillsammans till sitt intet och ådagalägga dessa herrars oförmåga såsom lagstistare i financiella ämnen? Eller vill man rent af tvinga Ständerna att, sedan både Ko