Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1854, sida 1

Erdmuth. Af Barthold Auerbach. Öfverså ttning. (Forts. fr. N:o 26). Han passade ofta på och sprang på sina kryckor efter henne samt frågade, om hon icke hade sig något bexant om Erdmuth; denna hade afvisat honom kort, men i tysthet fällde hon tårar deröfver. De olycklige voro barndomsvänner och Claus hade igenkänt henne, men hon undvek honom nu beständigt och dolde sig för honom; först sedan Gertrud bedt honom låta hennes dotter vara i fred, upphörde han att förfölja henne. Slotterölet var förbi. Gottfred hade gifvit de fremmande arbetarne deras lön och med detsamma förasskedat dem; Erdmuth, som fångat honom i halmen, fick en serskild gåfva. Gertrud talade åter med Blasi om upptäckandet af hemligheten, men han gick till Erdmuth, som var nere i källaren och lade in surkål och frågade henne hvad hon ämnade göra med de penningar hon nyss fått. — ÅJag har redan skänkt dem åt Gertrud,