Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1854, sida 5

annan produktions eller näringsgrens bestånd, förkofran och framskridande äro så oundgångligt angelagna vilkor som för sabrikerne — en våda. den der ock, mid måttliga införselsafgifter, ej funnes ringaste anledning att befara. Efter dessa generella erinringar ingå pet:ne i granskning al vissa väfnadsartiklar och först sidenfabrikationen. Ifrån 1783 —-1795 voro alla slags enfärgade sidentyger äfvensom slor af alla sdag tillåtna till införsel mot en afvift, som ej torde utgått med mer än 10 å 12 proc. af värdet. För hämmande af bxrenhvarpå man den tiden mycket vurmade, inskränktes denna införselsfrihet i 1794 och 1799 årens tulltaxor. Nu frågas: När Svenska sidenfabrikationen kunde äga bestånd och gå frawåt under de 12 åren från 1783-—1795, med en ganska vidsträckt införselsrätt af utländska si denvaror och serdeles måttlig skyddstull, skall den då icke äfven nu kunna bestå med införseltillåtelse och billig tullafgift? Svenska sidenvarorna hafva vid flera industriexpositioner, och särskilt vid den stora verldsexpositionen i London, skördat loford och visat sig uthärda jemförelse med alla andra länders ar det då rimligt att de Svenska sidensabrikerna skulle kunna uthärda konkurrensen med utlandet mindre nu än vid slutet af förra Schlet? Ett slikt orimligt påstående, yttra potitionärene, och den stora orättvisa, som ligger deri innesluten, kunna åtminstone vi ej påbörda sidenfabrikanterna; vi, som i hufvudsaklig mohn försälja och sprida deras produkter! Härtill anfores, att sidenvaror utföras till Finland, der de konkurrera med Tyska och Schweitziska sidenvaror. Hvad bevisar detta faktum, om ej det, att de så mycket mera måste vara i stånd att med en ytterst måttlig skyddstull tryggt uthärda konkurrensen på den inhemska marknaden? Vidare visas att den Preussiska sidenfabrikationen, hvilken icke har stort gynnsammare förhållanden än den Svenska, icke b höfver någon skyddstull. Samma är förhållandet med England, hvarest dock arbetslönerna varit mycket mer uppstegrade än i Tyskland och Sverge. Tullafgiften i England å helsidenväfnader är öfverhufvud ej högre än femton (15) procent af värdet; men sidenfabrikanterne i Manchester, Coventry och Macc:estield ingingo likväl förlidet år till Parlamentet med en petition, att denna tullasgift måtte blifva afskaflad och utländska sidenvaror aldeles tullfritt få in föras, hvarför de anfört det skälet, att de ej fruktade den främmande konkurrensen men val skyddslullen, hvilken diskrediterade deras produkt och underhöll den opinionen hos förbrukarne inom och utom landet, att deras tillverkuingar voro underlägsne de utländska, och ej förmådde uthärda jemförelse med dessa hvarken till godhet e ler pris. Schweitziska sidenfabriktionen företer ockiså exempel af en industri, som utvecklat sig i en den största skala och som bibehåller sg på denna höjd, utan att några så kallade skyddstullar dertill bidragit eller bidraga. Men detta generella förhållande, att Tyska, Schweitziska och Enge ska sidenindustrien, hvar och en på sitt håll, blomstrar utan tillhjelp af skyddstullar, fastän råämnet hvarken inom Tyskland. England eller Schweitz är inhemsk produkt. utmärker också en egenhet för sidenindustrien, nemligen, att vida mer än andra industrigrenar kunna umbära sådana artisiciella hjelpmedel, som skyddstullar; och denna egenhet härrör derutaf, att inom denna fabrikation, jemförelsevis i högre grad än i de flesta andra, råamnets värde ingår uli fabrikatets pris i vida större proportion än beredningsoch arbetskostnaden, hvaremot förhållandet i flera andra sabriksgrenar är helt olika och nära motsatt. Denne egenhet för sidenindustrien och exemplet af den höga utveckling, som Tyska, Schweitziska och Ei igelska sidenfabrikationen innehafver, bevisa och ovedersägligt, mena petition:e. att Svenska sidenindustrien, med dess nuvarande utbildning, för att vara tryggad till dess bestånd, icke behöfver skydd hvarken af direkta eller indirekta prohibitioner, och att de nu stadgade införselsförbuden och alltför höga tullafgifterna kunna, ej allenast utan våda för fabrikationen utan till och med till dess verkliga bästa, lemna rum för ganska måttliga införselsafgifter. Det resultat hvartill petitionärerne komma, är yrkandet, att tullsatserna å sidenvaror i Sverge skule bestämmas i närmaste enlighet med den Norska tulltaxan, d. v. s. å helsidenvaror til 3 rdr bko per 6. förutsatt att tolag etc. upphörde, i annat fall till 2 rdr 24 sk. per 7, samt å halfsidenyvaror till I rdr 12 sk. bko per 6l. För Felb och Peluche, vare sig heleller halfsiden, såsom en oumbärlig nödvändighetsartikel för hattsabrikatio