Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1854, sida 3

oloslig bränvins-minutering dömdes 15 personer att plikta 390 rdr bko och för fylleri bötsälldes 23 personer till ett belopp af 76 rdr 32 sk. bko. Styckegods. Vattnets frysning i insjharna. -Se, doktor, sade Gustaf, huru vattnet frusit här i glaset. När jag ser, huru det alltsammans blifvit förvandladt till en isklump, kan jag ej begripa, huru det kommer till, alt ej sjöarne på lika sätt bottenfrysa och vattnet uti dem äfvenledes förvandlas till en enda ismassa. Hur skall väl det förklaras? Det vore roligt att veta! Jo, svarade doktorn, det kommer sig af en bland de märkvärdigaste anordningar i hela naturen,, och som jag genast skall förklara. J veten, huruledes alla kroppar utvidgas genom upphettning och sammandragas genom afkylning. Så t. ex. när en vanlig termometer flyttas uti ett varmare rum, eller när luften omkring honom uppvärmes, så utvidgar sig qvicksilfret och måste följaktligen stiga högre i röret; och tvärtom måste det sjunka djupare i röret, när den yttre temperaturen blir lägre. Detta samma förhållande äger rum med alla andra kroppar; endast vattnet gör derifrån ett i sanning märkvärdigt undantag. Se här, sade doktorn vidare, är en termometer, som blifvit fylld med vatten i stället för qvicksilfver, såsom brukligt är i våra vanliga termometrar. För att så mycket tydligare kunna se det egna förhållande, jag nu vill visa Eder, har jag låtit göra kulan mycket stor i förhållande till rörets genomskärning. Gifven nu noga akt på vattnets rörelse i röret. J sen huru, i samma mån kulan afkyies, vattenpelaren i röret sjunker allt mer och mer, till tecken att vattnet i kulan alltjemt drager sig mer och mer tillsammans. Nu är vattnet blott 4 grader varmt, och ända hittills har det alltjemt sammandragit sig. Men se nu, huru det går, när jag ännu vidare afkyler hulan! Långt ifrån att — såsom man skulle vänta sig — vattenpelaren sjunker ännu lägre, börjar han i stället att stiga uppåt, till tecken att vattnet utvidgar sig! Vid 4 graders värme intager således vattnet det minsta möjliga rum; antingen man upphettar det öfver, eller afsyler det under denna varmegrad, så kommer det att fordra ett större utrymme. Vid 2 graders varme har vattnet sin största täthet. Detta är det märkvärdiga undantagsförhållande, som naturen gjort med vattnet; och J skolen straxt finna, att så skett för de visaste ändamäl. Hvar och en vet, att olika vätskor, så väl sem andra kroppar, hafva mycket olika vigt under samma rymd. Ett qvarter vatten väger mer än ett qvarter olja: ett avarter vatten af 10 graders värme mer än ett qvarter 20 gräder varmt o. s. v. Likasom nu det lättare trädet flyter på vattnet och det tyngre jernet sjunker, likaså flyter äfven olja på vattnet, under det qvicksilfver sjunker till botten; och i allmänhet, om flere olika vätskor slås tillsammans i ett och samma kärl, så ordna de sig efter deras större eller mindre täthet eller egentliga vigt, såsom man säger, nemligen så att den tätaste kommer underst och de öfriga derefter i ordning som de äro mer eller mindre täta. Men, invände Johan, om man slår sprit till vatten, så flyter den icke ofvanpå, fastän den är så mycker lättare. Rigtigt svarade doktorn, när vätskorna äro af natur att kunna blandas med hvarandra, så tyckes visserligen förhållandet vara annorlunda; likväl, om man t. ex. färgar spriten, så att man på utseendet lätt kan skilja den från vattnet, och sedan helt sakta häller den öfver vattnet, så skall man finna huru äfven den häller sig flytande ofvanpå. Deremot om man har spriten på bottnen af kärlet och häller vatten otvanpå, så sker blandningen genast, medan vattnet sjunker och spriten stiger uppat. Nu kunen J emellertid lätt inse, hvaraf det kommer sig, att sjöarna icke blifva bottenfrusna. Ty när vid början af den kalla årstiden vattenytan afkyles, så sjunker det så afkylda vattnet nedåt, under det att det varmare vattnet, som är inunder, stiger uppåt. Ge nom blandningen af denna uppåtoch nedåtgående ström sjunker sjövattnets temperatur så småningom ända tills den slutligen blir blott 4 grader. När det nu kommit så långt, hvad nander då? Jo, ytan af vattnet fortfar alltjemt att mer och mer afkylas, sjunker ned till 3 grader, 2 grader o. s. v., men som detta kallare vatten, enligt hvad vi sett, är lättare än vatten vid 4 grader, så kommer det att flyta osvanpå; i djupet är och förblir temperaturen 4 grader. Och derför är det som sjöarne icke kunna bottenfrysa. Huru beundransvärd, mina vänner, är icke denna anordning af en vis natur! Hvilken stor och märkvärdig betydelse får icke nu för oss detta besynnerliga undantag, som äger rum för vattnet! Om icke detta undantag ägde rum, så skulle vattnet, i den mån det afkyldes i ytan, alltjemt sjunka och sjunka, det kallaste skulle alltjemt söka bottnen, oeh slutligen, när temperaturen gått nog lagt ner, skulle frysningen börja ifrån bottnen och så vidare uppät. Sjoarna skulle om vintren förvandlas till ofantliga ismassor, dem sommarens varme vore otillräcklig att smälta; och det är lätt att beräkna hvad föijderna af ett sådant sörhällande skulle blifva. Ja, utan denna märkvärdiga egenskap hos vattnet, som jag visat eder, skulfe värt land förvandlas till en ofruktbar och snart sagdt obeboelig is-öcken. Men, frågade Gustaf, hvad är då orsaken, att vattnet i glaset der fryser alltigenom? Ävad skillnad är emellan glaset och sjön? Skillnaden är den, svarade d ktorn, att glaset afkyles lika på alla sidor, lika mycket i botten, som i ytan; men sjön deremot endast i ytan. Kölden tränger i allmänhet ej djupt under jordytan; och på långt när icke till så stort djup, som till bottnen af våra vanliga insjöar. Mycket låga vattensamlingar kunna deremot, som man vet, bottenfrysa. Jag tycker likväl, sade Johan, att när sjöns yta, på det sätt doktorn sagt, afkylts ända till fryspunkten, och vattnet sålunda förvandlas till is, så skulle denna sjunka ned och bilda bottenis, hvilken sedermera af samma orsak borde växa uppåt och uppåt, tills hela sjön vore frusen ?