Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1854, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. En åttioårig gumma, Enkan Maria Andersson, boende i Majorna, hade anmält att, då hon den 23 dennes passerat Koopmans gata hade styrmannen Bachs hustru, som utkommit från sitt vid nämnde gata belägna hus, sprungit efter enkan Andersson och skussat denna omkull samt försökt att draga henne in uti huset, hvilket likväl icke lyckats, emedan enkan Andersson hållit sig fast vid en sten och derjemte ropat på hjelp. Vid förhör härom i polisen infunno sig enkan Åvdersson jemte flere personer, som blifvit inkallade för att vittna i målet, men hustru Bach hade befullmäktigat en piga, att svara å sina vägnar. Enkan Andersson, tillfrågad huru det tillgått vid ifrågavarande till fälle utlät sig: ÅJag kom gående med mina små knallar i kassen, då kom Bachesa utrusande med ett kakelugnsstycke i handen och ropar att jag skulle gå in till henne och se på en kakelugn, som jag skulle ha förstört under det jag bodde hos henne, men som var bara osanning. Hon skuffade mig fram och åter samt slog mig omkull, hvarefter hon ville draga mig in till sig, men se det förmådde hon ändå inte. Ja, ja, den der rara jungfrun — pekande på hustru Bachs ombud — hon beskådade alltihop. Aldrig i min lifstid har jag förr varit vid domstol, men för Bachesas skull fick det så . Hustru Bachs ombud hade ingenting annat att anföra, än att det sett gumman Andersson ligga omkull och Bachesa stå och trycka på gumman, men om