har furst Gortschakoff tills i dag eller morgon uppskjutit sin afresa till Krajova, för att hinna vidtaga vidare dispositioner. I går afgingo extra kurirer till fursten af Warschau och kejsaren, med en detaljerad berättelse om det sanna förloppet af slagtningarne vid Cetate. Låt icke dåra er af de för hären och folket beräknade sryska bulletinerna. bet finnes måhända ingen stat, der sanningen har så svårt att bana sig en väg till thronen, hvarför det ordspråket är allmänt bland ryska folket: Gud är i himlen och czaren långt borta; men vid så betydande tilldragelser skall ingen rysk fältherre våga att fördölja sanningen för czaren. Han skall snart helt och hållet erfara den, liksom han erfarit den vid Oltenitza, i följd af hvilken han anbefallt stränga undersökningar. , Wanderers, korrespondent i Krajova skrifver un der d. 13 dennes: Hufvuddelen af den blodiga slagtningen utfördes d. 8; kampen d. 10 kunde på det hela taget icke mera gestalta sig i samma storlek som förutnämnde dag, då trupperna å ömse sidor till följe af ansträngningarne de förra dagarne voro allt för utmattade. Oekså slutade den straxt på eftermiddagen med ryska centerns och högra flygelns återtåg till Radovan. De i slagtningen stupade och sedan af sina sår aflidna ryska officerare uppnå redan ett antal af 50. Omer Pascha var d. 8 i Widdin och visade sig emot middagen på slagtfältet; likaledes d. 9 och 10, men begaf sig hvarje afton tillbaka till Widdin. Efter att korrespondenten påpekat, att Wiaerbladens underrättelser från krigsteatern i lilla Wallachiet icke kunna vara annat än vanstälda, då deras kallor äro dels de ensidiga ryska bulletinerna och dels de dem på omvägar tillhandakomna rykten från Krajova. redogör han för huru det förhåller sig med det falska ryktet om intagandet af Karakal genom Turkarne. På begge dagarne före jul företogo Ryssarne starka rekognosceringar emot Kalafat. Den ena af dessa dagar vågade de Sig ett godt stycke fram om den tredje poststationen (Cioroiu) och, narrade genom ett låtsadt återtåg af de utaf en tjock dimma gynnande Turkarne, follo de i ett för dem lagdt bakhäll. öfverraskades af en häftig kanoneld från tvenne batterier och angrepos äfven under denna förvirring med häftighet af turkiskt kavalleri. Å ryska sidan stupade öfver 160 man och sårades 350.) I första förskräckelsen trodde man sig vara omringad af hela turkiska styrkan, och kurir på kurir afskickades till Radovan och derifrån österut i riktning emellan Krajova och Karakal, på hvilken väg just i samma vefva förstärkningar voro i antågande. Så kom det sig, att underrättelsen först ur sistnämnde trakt hann till Krajova, och emedan ingen i början kände sakernas sanna ställning, förmodade man, att striden förefallit vid Karakal och att denna stad, då Ryssarne drogo sig tillbaka, fallit i Turkarnes händer. Då från ryska sidan naturligtvis föga eller intet talades om det ofvanförmälta nederlaget, så höll sig det falska ryktet i flera dagar, och den verkliga tilldragelsen bragtes i glömska genom de under tiden begynta större operationerna till Kalafats belägring. Korrespondenten an ser sig så mycket förr böra härvid fästa uppmärksamheten, som Ryssarne, med afseende på de senaste slagtningarne, tala mycket om kampen d. 6 och ganska litet om den som agde rum d. 8; ja, de gå så längt, att de tillochmed anslå sin förlust d. 6 allt för högt, för att ställa de andra dagarne, i synnerhet d. 8, i skuggan. Den 6 kunna visserligen båda parterna tillskrifva sig segern, emedan den blef oafgjord. Men varit att angripa turkiska ställningarne vid Kalasat. Att på sjelfva slagtfältet under dessa 5 dagar anfallet derkastadt och förklaringen dertill söker korrespondenten i den österlänningarne egna, nu genom fanatismen stegrade häftigheten och ännu mera i den omständigheten, att en äkta Turk ej anser den för en man, som i fiendens åsyn tvekar att angripa. Detta veta Ryssarne bäst; derför förbereda de sig alltid att uthålla det sörsta anloppet af Turkarne, i den tro, att, om detta misslyckas, de sistnämndes mod afnkyles, hvilket äfven, ehuru icke alltid, inträffar. Korrespondenten försäkrar på det bestämdaste, att i Radovan alla förberedelser hade blifvit träffade till en formlig belägring, för att jaga Turkarne tillbaka öfver Donau och fullständigt taga ,panten. (Czaren har sagt, att han behäller Donau furstendömena som en pant, tills Turkiet uppfyller hans fordringar.) Ryssarne gjorde icke blott ingen hemlighet deraf, utan de förkunnade öppet, att de, om ej före jul, dock före det nya året (gamla stylen) skulle blifva färdige med Turkarne, hvarför äfven geueral Anrep förlagt sitt högqvarter till Krajova. I en berättelse från Konstantinopel af d. 6 i Times, meddelas att, utom de förstärkningar, som under flottornas eskort afgått till Batum, med det första 6 bataljoner infanteri och 2 kompanier artilleri skola afsändas till Kars. FRANKRIKE. I krigsdepartementet fortsättas rustningarne med oförminskad kraft. — ReRyssarne söka nu äfven att förneka att deras mening nästan alltid utgick från Turkarne, är intet tvifvel un