Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1854, sida 2

arbetare mången god handräckning; han satt hos dem, pratade med dem och man mårkte icke ringaste spår af stolthet hos honom. Han talade skämtande med Gertrud om sordna tider, då de båda voro unga och vackra, och Gertrud höll flera gånger på att upptäcka allt för honom; men hon ville icke gå Bläsi i förväg och på aftonen sökte hon öfvertala honom att göra slut på detta farliga spel, ty nu, menade hon, vore tiden inne, medan Gottsred var vid mildt och vänligt lynne; men Bläsi ville påintet vilkor midt i skördetiden förorsaka den gamle en sådan sinnesrörelse; således finge man ha tålamod. Bläsi var öfverhufvud taget till mods såsom en person, hvilken med våldsam ansträngning sprängt upp en dörr och nu står rådvill framför densamma, utan att veta hvad han skall göra. Han ville heldst lugnt afvakta hvad framtiden skulle medföra, liksom han dessutom i detta afseende liknade bonden i allmänhet, som icke gerna förhastar sig, utan väntar på att allt skall mogna af sig sjelst. Åtskilliga regndagar följde nu; under denna mellantid tröskades på logen och hönsen kacklade och uppsnappade månget korn, som flög utanför. Bläsi tröskade alltid tillsammans med Erdmuth. Det var en ledsam tid, som nu följde, ty man hörde blott talas om förödelser af