Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1854, sida 1

Korrespondens. Stockholm d. 27 Jan. Den utländska politiken har, under lång tid, så undanträngt våra inre politiska angelägenheter, att oaktadt dessa, under innevarande riksdag, haft hvarjehanda stimulerande krafter att påräkna, de likväl på det hela fått nöja sig med en underordnad roll, både i den offentliga diskussionen och de enskilde samtalen. Att detta nu mera än förut blifvit händelsen, är en följd af de förvecklingar, som den bekanta neutralitets-förklaringen redan synes framkallat; ty sedan en rysk kabinettskurir i Onsdags hitkom, hasva hvarjehanda sagner spridt sig, att den note som medförts, skulle innehålla gonska obehagliga svar på SvenskNorrska, och således sormodligen äfven på den dermed likartade Danska noten, om den så kallade strånga neutraliteten. Det var säkert ej oväntadt för någon, som äger begrepp om hvad ett sjökrig vill säga, heldst då det kunde vara i fråga att föras i sådana trakter, som Östersjön eller Sundet och Bälterna, att hela neutralitetsplanen var blott en from önskan. Det berättas också nu såsom temligen troligt, att ryska kabinettet förklarat sig ej kunna erkänna neutraliteten, om ett sjökrig utbryter; ja, man vill till och med veta, att frågan föranledt motsatta fordringar, hvilka dock af de under våra hemlighets-förhållanden kringlöpande rykten, uppgifvas så olika och på det hela orimliga, att det är utan ändamål att gifva dem vidare fart, då de påtagligen innefatta förvillande misstag, eller rent af diktadt kannstöperi. Om emedlertid hufvudsaken är sådan, som det nu påstås, och om det äfven skulle vara sannt, att de vestra sjömakterna icke visat å sin sida benägenhet att då det gäller verldsfreden, tillåta oss icke endast vara overksamma åskådare, utan äfven spela den dubbla rollen af undsättningsgifvare åt begge sidor i allt annat än krigsförnödenheter, som flottor alltid bruka hafva tillräckligt med sig; så synes planen hafva varit temligen lösligt uppgjord, och den blifver då ett nytt bevis på huru ringa nytta vi hafva af diplomater, som hvarken genom rikets vigt i Europeiska vågskålen eller personliga, utmärktare egenskaper, kunna verka på kabinetternas förehafvanden, eller ens bedömma sannolikheterna af hvad man hos dem kan utverka. Hvad som vore intressant att med visshet känna är, huruvida Englands ogenhet, i fall en sådan visats, mera varit en följd af vår poliliks fordna tvetydighet, än af dess närvarande.