gynna sitt lif om igen. Men om morgonen, då deras lott utbjöds till salu, märkte de med tacksam öfverraskning, att deras grannar vandrade omkring öfverallt i hopen, bedjande och föreställande: bjud icke på dessa landstycken. Dessa menniskor ha arbetat hårdt på dem, under tio år. Under denna tid ha de icke skadat mennniska eller kreatur. De ha alltid varit färdiga att vedergälla ondt med godt. De äro en välsignelse för hela grannskapet. Det skulle vara synd ech skam att bju:a på deras områden. Låt dem gå till regeringens pris. Försäljningen kom. Markens odlare bjödo en och en fjerdedels dollars och ämnade bjuda högre om det blef nödvändigt. Men uti denna hop af sjelfviska, vilda spekulanter, fanns icke en, som bjöd öfver dem! Utan en enda motsägande röst blefvo de goda landen öfverlemnade till dem. Jag lyssnade med förtjusning till vildmarkens odlare, under det han utvecklade sin filosofi af allmännelig kärlek. Hvad ville ni göra, sade jag, om en lat, tjusaktig landstrykare kom ibland er, beslöt att stanna och ville likväl icke arbeta. — Åvi skulle gifva honom föda, när han var hungrig, husrum när han frös, och alltid behandla honom som en broder. — Skulle icke ett sådant handlingssätt draga flera sådana karakterer till er? Huru skulle ni undvika att bli öfverlupna af dem?? — Sådana karakterer skulle antingen förändra sig, eller icke stanna hos oss. vi skulle aldrig säga ett ondt ord, eller neka att lemna dem hvad de behöfde, men vi skulle betrakta dem med djupt vemod, såsom vi skulle se på en brottslig, men älskad broder. Detta är hårdare att bara för en menniskosjäl, än piskslag och fängelse. De skulle icke uthärda det. Det skulle antingen uppmjuka dem, eller drifva dem bort. I nio fall af tio tror jag att det skulle uppmjuka dem. Maria Child tillägger: Den visaste politiska ekonomi ligger innesluten i Kristi läror.? Och mig rinna dessa ord i sinnet: Salige äro de sridsammc, ty de skola besitta jorden. AHZ:m:. E55