Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1854, sida 1

— — — — sätt visade sin sorg och varnade honom att icke fresta Gud, som kunde straffa honom med att göra det till allvar och pålägga honom en verklig sorg; han var envis och förklarade blott, att antingen måste man vara död eller lefvande för honom och han brydde sig icke om att en person lefde, om hvilken han icke kunde få några underrättelser; Erdmuth måste vara död för honom; om hon också ännu lefde 1 Amerika, kunde detta icke inverka på honom; för honom var hon död och i hans hus finge hon endast nämnas såsom sådan. Måhända hade Gottfred likväl någon annan assigt med denna ihärdiga envishet. Efter några veckors förlopp aflade han sorgdrägten, men det fortfor att herrska en tryckande sinnesstämning i huset, som icke ville ge vika. Rosa, som förr muntrat alla, fanns nu icke mera der och Bläsi blef med hvarje dag allt mera tyst och sluten. Han hade icke burit sorg efter Erdmuth i yttre afseende och heller icke aslagt den igen, men han var mer än alla andra förtörnad på fadren för båda delarne, ty han kände nog, att fadren vid detta besynnerliga steg närmast tänkt på honom. Gottfred hade förut anförtrott hela ladugården åt sin son, men nu rådfrågade Bläsi honom om allt möjligt och hade icke reda på någonting. Han liknade helt och hållet en