Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1854, sida 3

— TCA AI1O1U11CU blefvo naturligtvis mycket illa emottagna, me visade sig ganska nyttiga. Dagen ester den, då de handelser vi nys berättat, hade tilldragit sig. såg kapten Magui re att chefen satt på stranden, ropade an skep pet och begärde att man skulle hemta honon om bord. Detta skämt var väl starkt. Då bai märkte att ingen svarade honom, steg vilden sin båt och kom till skeppet. Man lät honon icke gå ombord, utan aslyrade tvenne karona der midt för hans näsa, hvarpå han börjad. öfverlagga och beslöt att vända om igen. Föl jande förmiddag återkom han åtföljd af nagr. personer, hvilka medförde alla de stulna sa kerna. Man återtog dessa och lat infödingar ne komma ombord. De stannade qvar hel; dagen och visade derunder prof på ett vänli gare sinnelag, tydligen framkalladt af fruktan då de sågo att man började använda stränghe emot dem. Nen några dagar derefter begärde åter hela stammen ifrigt att få komma ombord på skeppet. Kapitenen vägrade sitt bifall. Då tillerepo vildarne det trädvirke, som blifvit lagdt i en hög på stranden, samt tände eld på några små spridda högar. Ett ögonblick derefter sände de ett bud till skeppet, att denna brand endast varit en tillfällighet. Ånordningarne för vinterqvarteret fortforo. Ouppbörligt bortstulo insödingarne matrosernes verktyg; följderna blefvo trätor och slagsmål, hvarvid det blef ganska svårt för befälhafvaren att gifva sitt folk orätt. En allvarsam händelse tilldrog sig ombord. Då sekunden, hr Hull, ville hindra en Eskimo att gå ombord på skeppet, anfölls han af en annan, som redan var på däcket, och som höll en knif i handen. Kirurgen, hr Simpson, som stod ett par steg ifrån dem, aflyrade då en revolver-pistol med sex pipor och förskräckte vilden så, att besättningen hela dagen fick vara i fred. Dylika upptraden föreföllo stundligen. Under det att matroserne uppbyggde magasinerna, hade de att uthärda en mängd ansall. Kapitenen vågade likväl ej att anförtro sitt folk vapen, af fruktan att de skulle begagna sig af dem vid första tillfälle. Likväl ansåg han sig nödsakad att lemna sådana åt underossicerarne, likväl med order att endast i yttersta nödfall använda dem. Desse vildar visade prof på en utmärkt klokhet. Sålänge de voro underlägsne eller lika till antalet med sjömännen, såg man dem antingen rådslående eller nysikne. Småningom blefvo de djersvare och skuro med sina knisvar metallknapparne ur sjömännens västar. Deras djerfhet tillväxte i den mån deras antal ökades. Men de voro alltid höflige så snart de sågo sig vara underlägsna. Snart belägrades det på stranden upprättade magasinet af vildarne. Lyckligtvis togo de derifrån ingenting annat än saker af ringa värde. De bemäktigade sig tre små segel. På en tunna mjöl blef botten urslagen, men den öfvergals, emedan den icke innehöll tobak. Nu var stunden inne att taga kraftiga mått och steg. Kapitenen lät lägga en liten kanon på en släde och hotade att infalla i byn, om seglen icke återlemnades. Följande dagen anlände chefen med sitt gevär på axeln och erbjöd sig, med beslutsam min, att hjelpa Engelsmännen vid seglens uppsökande, men tillade, att de blifvit förda till Cap Smyth. Naturligtvis afslog man hans biträde. Hvarje gång som en sak försvann, så hettes det, att den fanns på Cap Smyth. Detta var en list af hvilken man icke lät lura sig. Då Eskimo-chefen märkte, att hans försök misslyckades, kom han ombord på skeppet. Kapitenen sade honom att han ganska väl visste hvar seglen funnos, tog ifrån honom hans gevär och sade att han icke skulle återfå detsamma, förr än de stulna sakerna blifvit återstälda. Chefen blef mycket förvirrad. Han upprepade tre eller fyra gånger sin historia om Cap Smyth, men då han såg att han icke vann nåsot dermed, så återvände han till stranden. Två timmar derefter var han åter ombord och försäkrade att seglen skulle blifva återlemnade. Emellertid märkte ossicerarne, med tillhjelp if sina kikare, en ovanlig rörelse i byn. Dervå sågo de Eskimoerne nalkas i tre leder, vaprade med bågar, pilar och koger. Männen i örsta ledet afsköto sina pilar: de kommo tydigen i fientlig afsigt. Då beslöt kapitenen att icke låta dem nalcas på ett böss-skolts afstånd, dock befallte nan att man ondaet A 1