Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1854, sida 1

Med stolt sjelskansla förklarade Blasi, att han redan tänkt på den saken. Erdmuth skulle ge sin far penningar till resan och flytta med resten till Hollmaringen, så vore de båda hulpna. I stället för att Erdmuth, såsom Bläsi väntat sig, skulle godkänna detta kloka förslag, sade hon: — Jag ville heldre ge honom alltihop; jag vill alls icke ha mer att göra med penningar, och jag en verklig assky derför; andra flickor behöfva icke befatta sig med penningeaffärer och jag har skall plågas så mycket för deras skuld. Bläsi fann det sistnämnda riktigt, ehuru han ej rätt kunde fatta Erdmuths motvilja mot pengarna; han upprepade för henne, att hon nu vore myndig och att det vore stor synd att bortkasta sin förmögenhet till Cyprian. En mörk sky fördunklade plötsligen Erdmuths solbelysta kärlekshimmel; hon hade blott alltI för ofta och i så många år hört talas om den Gottfredska slägtens girighet och nu sann hon äfven Bläsi smittad deraf. Om detta icke vore fallet, hvarföre ville han icke då gifva fadren allt för att frälsa henne? Bläsi förklarade detta förändrade uttryck i hennes ansigte på ett helt annat sätt. Då han trodde, att Eramuth frnktade för sakens utgång, så rådde