— — A— Ett nytt Åttarpsmål. Under denna rubrik meddelar Jönkopingsbladet följande ohyggliga förgiftnings-historia: Fonjunkaren vid Jönköpings regemente N. M. Rosell har blifvit häktad och vid Norra Wedbo häradsrätt tilltalad såsom misstänkt att hafva genom arsenikförgiftning tagit lifvet af sin unga hustru, några och 20 år gammal, med hvilken Rosell varit gift sedan den 28 December 1852. Vid ransakningen om detta grofva brott har blifvit uppdagadt: att ett halft år efter äktenskapet hade första osämjan mellan makarne inträffat; att Rosell varit den som gifvit anledning dertill; att hustrun först för sina föräldrar flere gånger och sedermera för andra, klagat öfver mannens härdbet, med yttrad fruktan att han förr eller senare antingen 5förgistar eller skjuter henne; att hon den 11 sistlidne Oktober blifvit moder åt ett flickebarn, som ännu lefver; att någon tid derefter hustrun varit sängliggande sjuk, derunder mannen biträdde henne ständigt vid de ullsällen hon förtärde mat: att kort derpå hustrun esomoftast baft qväljningar, synnerligast vid ett tillfälle, Fredagen pen 14 Oktober, då hennes moder esterskickats, hvilken då gifvit dottren ymnigt med mjölk att dricka, hyarefter tecken till uppkastning flere degar visat sig; att efter denna åtgärd och så länge modren qvarblifvit och gifvit dottern sorgfällig vård, den sjuka med hvarje dag känt sig bättre; att modren derefter aflägsnat sig, då mannen öfvertagit vården om hustrun; att två dagar före hustruns död, eller den 29 sistl. Oktober, Rosell varit i Eksjö och träffat en person — som ock sedan vittnat i målet — samt åt denne tillkännagifvit, att inom kort skulle en förändring i bans busliga belagenhet inträssa, hvilket yttrande anslog vittnet så häftigt att det deraf blef förskräckt, fästade det i minnet och antog för visso att något fasansvårdt vore å bane, och omedelbart derpå hade Rosell äfven för samma vittne låtit förstå sitt missnöje med hustrun samt yttrat: låt hvar och en taga och gifta sig med en bondflicka från sådant folk, så får man se; att måndagen den 31 Oktober på förmiddagen hade hustru Rosell tillsagt en 7 dagar förut till tjenst hos Rosell inflyttad kökspiga vid namn Abela Hultgren, att koka och till hustru Rosell lemna dels th6, dels 2 ägg; att Abela, medan incet uppkokte, varit ute fråp köket och i källaren afhemtat äggen samt afskummat grädda; att kort efter det thCet af hustru Rosell förtärts, hustru Rosell klagat öfver illamående och qväljningar; att mannen Rosell. som då varit ute, genast genom Abela blifvit anropad inkomma samt underrättad om hustruns sjukdom; att Rosell derpå inkommit och efter någon stund först tagit droppar på en flaska och derur upphällt på en sockerbit något af samma droppar och infört i hustruns mun, och sedan i en thåsked, hvari, enligt ett vittnes utsago, fanns något hvitt, utan att vittnet kunde skönja om det var socker eller något annat, ånyo upphällt droppar och gifvit hustrun in; att under denna tid hustrun högljudt jemrat och klagat öfver plågor och ondt i bröstet; att, sådant oaktadt, Rosell derefter gått ut och utan att vidare efterfråga hustruns tillstånd tillsagt att svinkreaturen skulle ringas, som ock skedde, dervid en af pigorna varit tillkallad som biträde, samt att, under denna syvinriogning (med thy åttöljande skrik och stoj, som öfverröstade hustruns jemmerrop), och i mannens frånvaro, hustru Rosell ofvanberörde dag med döden aflidit. Vidare har upplysts, att lemningarne af det kokade inceer varit upplagda af Abela Hultgren å en tallrik, som stått å kökshyllan i några dagar, men sedermera obemärkt förkommit; att Rosell yttrat, att hustrun, -det otäcka styeket, troligen sjelf förgifvit sig; att Rosell vid ett tillfälle ur en låda i sin byrå framtagit en burk arsenik, visat den sor hemmavarande och yttrat sin förmodan att en bit deraf vore borta; att Rosell derester velat kasta arseniken på elden, som dock blisvit förhindradt; att Rosell härefter vid ett tillfälle yttrat: fom det befinnes att min aflidna hustru har gift uti sig, så antages det att hon tagit det sjelf. i hvilket fall arseniken bör finnas här qvar; men i motsatt tall, hade Rosell tillagt, bör det icke omtalas att här funnits arsenik; att Rosell än beskyllt Abela Hultgren att hafva tagit hustrun af daga, än befriat Abela för ett sådant tillgörande, än sagt att hustrun sjelf intagit giftet; att Rosell med mycken likgiltighet samtalat angående orsaken till hustruns död; att efter timandet häraf Rosell dagligen öfverlastat sig med rusdrycker, och aldrig någon natt velat hvila ensam i rummet, utan har ständigt en af Rosells drängar derstädes måst taga sängplats; att vid obduktion af hustruns lik Rosell öfverlastat sig, haft lättsinniga och otillbörliga yttranden, samt yttrat sin glädje deröfver alt giftet då ieke kunnat bemärkas af läkaren — chvilket först upptäcktes efter det vissa delar af hustruns döda kropp undergått chemisk analys å apotheket), och att vid ett tillfälle Rosell hemma yttrat: Jag tog en bit på byrån och derå hällde dropparne — jag har väl icke tagit miste. Rosell har fräckt och med köld förnekat all vetskap om eller delaktighet uti förgiftningen. Mot Abela Hultgren, som endast vistats 7 dagar hos Rosell innan hustrun afled, har ingen omständighet förekommit att hon hvarken verkställt eller haft del uti brottet, hvarföre Abela, äfvensom hennes moder,j jemte en annan Rosells tjenstepiga, vid ransakningen tillåtits vittna i målet, jemte flere andra personer, dervid ock blifvit vederlagda de af Rosell om Abela gjorda andra, högst skamlösa och kränkande tillmälen. — Vidare undersökning i målet lärer komma att hållas den 9 nästa Februari. ——