—1nnmDD s aoss2s—— — ra lättare ån den i verkligheten var. Morbror Gottfred, som satt vid ett bord och läste i några papper, steg icke upp, men räckte henne handen till välkomsthelsning. — Det var snällt, att du ändtligen en gång låter se dig; du mår lika bra hos oss, ja bättre än hos din far. Du måste ha blifvit myndig i dessa dagar — stopp lite! i dag ha vi ju den 12:te Maj, då var det ju i går och du kan nu göra och låta som du sjelf vill. — Ja af den orsaken är jag också här och Jag ville säga er — — Erdmuth fick icke tala ut, ty Gottfreds hustru, som äfven fattat hennes hand, afbröt henne, i det hon sade: — Ja, allt det der kan du tala om för oss sedan. Nu måste du först spisa litet. Hade du kommit en halftimma tidigare, kunde du ha spisat tillsammans med oss andre. Rosa! ropade hon högt och en smärt flicka inträdde samt hälsade hjertligt på Erdmuth; men äfven nu afbröt modren allt vidare prat, i det hon sade: Rosa, värm fort upp de köttbullar, som vi lemnade i middags, lägg litet mera salt på dem och laga i ordning ett par förlorade äg 7, Erdmuth ville tacka, men man hörde ej på henne och oaktadt sin trötthet och hunger, kände hon sig plötsligt alldeles mätt och det