Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1854, sida 1

:cO2Lc — — —— sörekom henne, som måste hon skynda derifrån så sort som mojligt. Detta sörtroliga och hjertliga bemötande af personer, hvilka hon hittills betraktat som siender, detta mottagande af dem, som hon trodde hafva glömt henne, känslan af att besinna sig bland slägtingar, hvilka ansågo hvarje vänlighet och godhet för nägot, som hörde till saken, allt detta, i förening med den tanken att hon kommit till dem i ett ärende, som måste vara dem emot, allt detta var nära att göra henne förtvislad. Morbrodern hopsamlade sina papper och sade, att han måste begisva sig till sockenstämman, men skulle vara tillbaka om en timmas tid. Erdmuth hälsade honom ödmjukt då han gick, men tala kunde hon ej. Då Rosa, om hvilken modren nämnt att hon om 8 dagar skulle stå brud, kom in med maten, kunde Erdmuth icke förtära det ringaste. Det är en gammal sägen, att man noga måste akta sig för att förtära mat eller dryck hos förföriska andar, eljest kommer man i deras väld. Erdmuth kände denna sägen, och det förekom henne, som befunne hon sig redan inom en trollkrets, men här funnos ju endast goda andar och hon ville icke förtära något, blott för att ej Synas otacksam, ifall det esteråt skulle bli ledsamheter utaf. (Forts.)