Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1854, sida 3

—Rhj:jsd ——— nt — Ami 2 ERT Utklarerade fartyg till inrikes orter: Jakt Lovisa, Johansson, Carlshamn, socker horter; dito Anna Olivia, Johansson, Helsingborg, socker poler; båt. Probentia, Olsson, Landskrona, salt m. m. En liten Minnesblomma på Carl Arvid Virgins graf. Hösten tågar genom Norden, som en stark, okuflig makt; Blomman bleknar i sin bruddrägt, härjad ligger parkens prakt; Fogeln hastar, vingen lyftad, hän till mera sköna land, Att i varma toners böljor gjuta ut sin känslas brand. Menskoanden, en flyttfogel, hemma i en annan verld, Från ett bräckligt sommarnäste reder sig till himmelsfärd, När de störta, qvalens vågor, vildare i hvar sekund, Såsom stormen i naturen, öfver hjertats blomstergrund. Ifrån hemmets nejder fjerran, nyss en ädel yngling låg Och med stilla, sorgligt vemod ur halfbrustna speglar såg Huru lifvets taslor blekna mer och mer inför hans syn Och hur hvarje hoppets stjernbild slocknar bortom aftonskyn. Vid hans kamp i Örtagården får ban ej sin faders hand Trycka mellan sina händer, förrn han lägger ut från land, Får ej på det varma modershjertats hvita örongott Luta ned sitt trötta hufvud uti ro och — somna godt. Men han förde med från hemmets dörr en skatt så himmelskt skön: Barnets oskuld, samvetsfriden och den ödmjukt starka bön, Som kan lyfta himlar neder och dem lägga vid vårt bröst — Himlar, som i qvalens midnatt ännu skänka hopp och tröst. Knopp och blomma — barn och yngling var han uppå samma gäpg; Och hans lif var blott en kort men vacker och melodisk säng, Pauserad utaf döden — återbörjad nu hos Gud, Ren och klangfull, klädd i himmelskt varma melodiers skrud. Lycklig han, som undan yran, oron uppå tidens haf, Funnit har den bästa hamnen i en lugn, fast tidig, graf! Gråten ej, föräldrar, syskon! I hvar dröm, hvar stilla bön Helsar Er hans bild från fordom, endast mera ljus och skön.