A — U— Rättegångsoch Polissaker. Kusken Carlsson, i tjenst här i staden, hade den 10 dennes blifvit besökt af förre volontören vid Westmanlands regimente Treutiger, med hvilken Carlsson någon tid varit bekant Under det Treutiger uppehållit sig uti Carlssons kammare, hade någon kallat på den sednare, hvarpå denne begifvit sig ut och lemnat Treutiger ensam i rummet. En stund derefter, då Carlsson återkommit, fann han att Treutiger redan aflärsnat sig och saknade Carlsson derjemte några honom tillhörige klädespersedlar. Carlsson hade väl derefter sökt att få reda på Treutiger, som han genast misstänkte för stölden, men först den 14 lyckats att råka denne på en af stadens gator, då Carlsson tillsagt Treutiger att det icke vore någon annan än han som stulit de klädespersedlar, hvilka bortkommit uti Carlsson rum, vid den tid Treutiger der var på besök. Detta tillstod äfven Treutiger och uppgaf derjemte att han försålt kläderna till en enkefru härstades, som idkar handel med begagnade mansklädar, bos hvilken klädespersedlarne, vid efterfrågan, också ganska riktigt återfunnos, hvarefter Treutiger insattes i stadshäktet för vidare behandling. Vid törhöret härom i polisen sistl. Tisdag erkände Treutiger, under synbar ånger, att han i Carlssons rum tillgripit de af denne uppgifna klädespersedlar, ett par svarta byxor och en blå rock, och försålt dessa för 7 rdr rgs, till en enkefru, som man för honom uppgifvit skulle handla med gamla kläder. Tilläggande Treutiger att han, som någon tid uppehållit sig här i staden för att söka sig kondition, men icke kunnat erhålla någon sådan, af nöd blifvit tvungen att begå det brott, hvarför han nu stod anklagad. Rörande sina lefnadsomständigheter uppgaf han, bland annat: att han var född i Westerås den 22 Mars 1830, att fadren varit löjtnant i Kongl. M:ts flotta och att han aldrig tillförene varit tilltalad för något brott. Målet remitterades till vederbörlig domstol och Treutiger återfördes till häktet. En för samhället vådlig person, den bekante, för andra resan stöld straffade, sednaste gången hos bryggaren Pripp på Stampen 1851, nyligen från Carlsborg frigifne fästningsfången Johannes Pettersson Bellman, har någon tid lyckats att uppehålla sig häri staden, utan polisens vetskap. Poliskonstapeln Amelin, som icke kände Bellman, hade imellertid åtskilliga gånger bemärkt denne i sällskap med en annan karl och, af förekomna anledningar, fattat misstankar om Bellmans person, hvadan Amelin skaffat sig reda på Bellmans bostad, som befanns vara hos en kammakare Svedgren vid Sillgatan, der Amelin natten tilli söndags öfverraskade och grep Bellman, som genast insattes i stadshäktet. Inställd till förhör i poliskammaren sistl. Måndag sade Bellman sig ha kommit hit till staden Nyårsdagsafton. Sedan den tiden hade han dels sällskapat med några artillerister vid art.-regementets stallar, der han äfven tillbragt flera nätter och dels hade han vistats hos Svedgren. På fråga, hvarför ieke Bellman, i enlighet med föreskriften uti det för honom å Carlsborg utfärdade pass, genast anmälte sig vid ankomsten hit i polisen, uppgaf Bellman, att han, af fruktan att icke få vistas på fri fot, underlåtit detta. Poliskammaren beslöt att till d. 23 d:s fordra prestoch läkarebevis om Bellman, som återfördes till häktet. Poliskonstapel Amelin erhöll för visad uppmärksamhet i tjensten en douceur af 5 rdr bko. Kammakaren Svedgren, uppkallad till polisen i tisdags för att ansvara derför att han hyst Bellman, ursäktade sig dermed, att Bellman skulle för Svedgren ba uppgifvit att Bellman bade tillåtelse att få vara på fri sot. På denna förklaring fäste poliskammaren icke något afseende, utan fallde Svedgren att böta för det ban hyst försvarslös person 6 rdr 32 sk. bko, eller att, i brist af bötestillgång, undergå 14 dagars häkte. I söndags på förmiddagen anträffade en poliskonstapel tvenne uteliggare, inkrupne uti ett afträde å ett hus vid norra hamngatan, der de omhöljda af några trasor, sökte ett skydd mot kölden. Genom polisens försorg blefvo de genast försände till fattigbaracken. I måndags voro dessa olyckliga varelser uppförde i po: lisen, der de uppgåsvo sig vara arbetskarlar och heta Anders Danielsson samt Bernhard Johansson. Båda sade sig vara födda å andra orter och icke tillhöra någon af härv. församlingar, men att de i flera år varit anställde dels vid elfstyrelsens och dels vid andra allmänna arbeten här i staden. Poliskammaren beslöt att skrifvelse skulle asgå till ordföranden i fattigförsörjningens direktion om båda dessa stackare, som emellertid komme att förvaras å baracken. oa ret ttsamtatatauttaataasoaaaa aan matt tta FJ