han påföljande äret amnade utvandra till nya verlden. Morbror Gottfred från Hollmaringen kom en gång och lät kalla Erdmuth till sig i värdshuset. Cyprian lemnade henne fritt val, om hon ville besöka en man, som icke bevärdigade hennes far med ett ord och som egentligen var skuld till hans olycka, hvarvid han icke glömde att förstora den förlust, han vid flyttningen lidit. Erdmuth sade nej och nu kom Gottfred till Cyprian i dennes koja; han såg sig omkring och sade till Erdmuth, utan att hälsa på Cyprian, att han icke hade några hemligheter för hennes far, utan blott ville fråga henne, om hon ville flytta till honom, då hans andra dotter nu skulle skiljas från hemmet. Erdmuth förklarade, att hon ville stanna hos sin far och då Gottfred bjöd henne på sin yngsta dotters bröllop, afslog hon äfven detta; hon var förtörnad på den man, som icke bevärdigade hennes far med ett ord, för det denne nu blifvit fattig. — Det var ju alldeles såsom i de gamla lyckliga äfventyren, då Erdmuth på sin 21:sta födelsedag vaknade i sitt lilla vindsrum och ett