sormen, om IO-årlg laststållelse af tulltaxan. Statsutskottets tillstyrkande af de 589,000 rdr:ne till landtoch sjöförsvaret är motiveradt sålunda: Då ett skyndsamt beviljande af de uti K. M:s skrifvelse äskade medel är påkalladt af de nuvarande politiska förhållanderna, har utskottet med full tillförsigt till K. M:s visa bedömande af de åtgärder, hvartill dessa möjligen kunna föranleda, samt enär ett uppskof med beviljandet tilläfventyrs skulle medföra vådliga följder för fäderneslandet, funnit sig böra nämnda anslag tillstyrka. Häremot har hr Berger afgifvit följande rigtiga och ovederläggliga reservation: Emot detta utskottets betänkande får jag mig reservera, helst utskottet, hvilket först d. 5 Januari fått emottaga K. M:s skrifvelse, har med sådan brådska behandlat detta ärende, att icke ens den ringaste utredning af behofvet af de ifrågasatta anslagen blifvit föremål för utskottets öfverlåggningar, till följd hvaraf så väl jag, som mången annan måste sakna tillförlitlig grund för bedömandet af ändamålsenligheten af hvad sålunda blifvit tillstyrkt. Långt ifrån att jag skulle nu vilja bestrida de föreslagne anslagens nödvändighet, helst denna kan vara mycket möjlig, anser jag det emellertid vara en ganska vådlig bana utskottet beträdt, då det tillstyrkt anslag, utan att göra den minsta undersökning om dessa behöfvas eller icke. Hade detta ärende såsom andra kongl. propositioner genom remiss från stånden kommit statsutskottet tillhanda, hade måhända icke för utskottet saknats materialier hvarpå det kunnat bygga sina åsigter om behofvet och nödvändigheten af desse anslags skyndsamma beviljande; och anser jag att utskottet, på grund af 27 och 37 riksdagsordningen, till och med varit obehörigt att i första hand upptaga detta årende, samt att praxis härutinnan, äfven om den från föregående riksdagar kan åberopas, står i strid mot grundlagens nog tydliga föreskrifter. I kritiska tider, då statens välfärd står på spel och trängande omständigheter gör det nödvändigt, är det i sin ordning att rikets ständer frikostigt räcka regeringen handen, under förutsättning likväl att denna regering åtnjuter folkets fulla förtroende. Om än det å ena sidan, till följe af den ovanliga brådska, hvarmed denna fråga framdrifvits, blifvit en omöjlighet att kunna tillförlitligt bedöma i hvad mån nuvarande förhållanden verkligen kunna för riket medföra någon våda, torde det dock å andra sidan få antagas för gifvet, att nuvarande regering icke åtnjuter ett så stort förtroende af den stora delen af nationen, som representeras af borgareoch bondestånden, att man med åberopande endast deraf kan, i likhet med statsutskottet, ega befogenhet till beviljandet af de begärde anslagen, så vidt man ej skulle vilja antaga, att regeringen i denna fråga hyser mera omvårdnad om folkets fördelar och intressen, än hvarpå den i så många andra frågor visat prof. Jag tror således att utskottet, innan det tillstyrkt ifrågavarande anslag, bort hafva vindicerat sig helt andra motiver, än som skett, och att denna brist på giltiga skäl tillräckligt ådagalägger att hela frågan, åtminstone hos statsutskottet, saknat nödig utredning. I plenum den 14 Jan. förekommo hos Ridd. och Adeln blott några obetydliga ärenden. Vid tillsättningen af en ledamot och tvenne suppleanter i Bankoutskottet utsågos till ledamot hr Rappe och till suppleanter hrr Åkerman och Adelborg. — Hr Ribbing väckte motion ang. antagande af de i Norge gällande grunder och bestämmelser för bränvinstillverkning och försäljning. I Presteståndet utsågos till deras revisorer och suppleanter för lånekontoret i Malmö prostarne Grönvall och Lovån, i Götheborg prostarne Lalin och Grund, samt i Wisby prosten Ihre och kyrkoherden Bergvall. I Borgareståndet utsågs till suppleant i Bränvinsutskottet, för hr Indebetou, som erhöll permision, hr Norman. Derjemte utsågos revisorer och suppleanter: För lånekontoret i Götbeborg, för 1853: ord. led., fabrikör Julius Lindström; suppleant, handlanden C. O. Kjellberg, båda i Götheborg; för 1854: ord. led., rådman Björck i Götheborg och suppleant, handlanden H. P. Pettersson i Uddevalla; för 1855: ord. led., handlanden Paul Berg och suppleant, handlanden A. Wahlstedt, båda i Uddevalla. För lånekontoret i Malmö, för 1853: ord. led., grosshandlaren Gabr. Hedman; suppleant, handlanden A. C. Holm, båda i Malmö; för 1854: ord. led., borgmästaren Ekenman i Carlshamn och suppleant, handlanden F. Bagge i Carlskrona; för 1855: ord. led., handlanden E. Wedberg i Ystad och suppleant, handl. Carl Unrus i Landskrona. För lånekontoret i Wisby, för 1853: ord. led., konsul Eneqvist och suppleant. handlanden Engbom; för 1854: ord. led., bandlapden H. C. Wallr och suppleant, handlanden J. P. Äberg; för 1855: ord. led., konsul Cramer och suppleant, handlanden C. J. Kolmodin. Uvarefter, sedan detta val blifvit verkstäldt, betänkandet lades till handlingarne. Bland åtskilliga från utskotten årersända motioner förekom en om indragning af 10 biskopsämbeten, som ansågs innebära en grundlagsförändring, emedan grundlagen talar om Erkebiskopen och biskoparne. På hr Henschens erinran, att om motionären föreslagit blott 9 biskopsämbetens indragning, så att två biskopar funnos qvar jemte erkebiskopen, så hade grundlagens ordalydelse fortfarande varit tillämplig, begärdes frågan på bordet. Till sist valdes 2 ledamöter och två suppleanter i talmanskonklaverna och utsågos till ledamöter: hrr Wijk och Schwan, samt till suppleanter hrr Wern och Kock. I Bondeståndet uppstod en längre disskussion rörande den kongl. propositionen i Tullfrågan, dervid den frisinnade, redbare Sahlström öppet förklarade, att han ansåg för en nationalolycka, att konungens rådkammare är sammansatt såsom för närvarande, så att det ej är hopp att komma till något bättre, om ej nationen manngrannt uppstår och med förenad