Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1854, sida 2

och var den första i huset, kom henne osta att åter glömma alla ledsamheter. På den dag, då öfverheten lät taga ned den guldskinande skylten från huset, och det skulle göras auktion på allt, greto alla, både stora och små, och ingen visade sig hela den dagen hvarken i fönstret eller på gatan. Nu hörde Erdmuth för första gången sägas, att hon var husets enda stöd och hopp. Om aftonen förklarade Gertrud henne hvad som menades härmed och varnade henne, att icke ruinera sig sjelf, då hon dermed i alla fall icke kunde hjelpa de andre. Redan innan öfverheten gjort beslag på allt, hade Erdmuth måst låta använda sig till att om nätterna skaffa undan en mängd husgerådssaker och anbringa dem hos bekanta; nu, då vederbörande blandat sig i saken, börjades en ordentlig plundring, alldeles som i ett fiendtligt hus. Rätten hade visserligen låtit uppteckna allt som förefanns, men ännu fanns likväl mycket, som kunde undanskaffas och slutligen blef tillochmed golfvet på logen och i ladorna uppbrutet och bräderna sålde. (Forts.)