utan vissnar i tysthet; men menniskan, som äsven är bunden vid jorden, kan dock beklaga sig och högt uttala sin sorg, då hon lider Samt göra ett försök att ernå en bättre ställning. Jernbanan, som blef ledd genom Schwaben, sysselsatte alla sinnen; man grälade derom, man disputerade hit och dit och de kloke skrattade åt denna nya mode, som de trodde snart skulle gå samma väg som så många andra. Jernbanan blef fullbordad, man berättade allehanda fabelaktiga saker om den och det visade sig snart, att den drog en god del af trafiken från den något aflägset liggande landsvägen, som ledde till Leutershofen. Det behosdes der icke på långt när så mycken körsel som fordom, men Cyprian hittade på ett nytt medel: han köpte en diligence, något alldeles nytt för den orten, och lät den reguliert tvenne gånger i veckan afgå till residensstaden; derigenom förskaffade han sig en fast inkomst och förmädde äfven folk att taga in i hans värdshus; men knappt hade ett år förflutit, innan en ny otur drabbade honom. Uela vägväsendet hade, genom de erfarenheter man gjort under jernbanans anläggning, tagit en ny riktning; istället för att vägen förr gått öfver bergen, skydde man nu ingen omväg för att få vägen så jemn och rak som möjligt. Den