rummet, men hon satte sig deremot af alla krafter. Han sökte då trösta sig borta vid skänken och gjorde derigenom sin ställning ännu värre. Löstet, att det rus han tog sig vid köp-kalaset skulle bli det sista, hade han längesedan brutit och han kom icke mer ihåg det. Erdmuth såg ganska väl, huru allting gick baklänges, och, huru ondt det än gjorde henne att lemna fadern åt sig sjelf, så uppehöll hon sig dock nu dubbelt så gerna ute på marken och i stallen och tillochmed vintertiden satt hon helt tyst i rummet vid sin spinnrock. Många friare till Erdmuth anmälde sig, men fadern afvisade dem alla, och om någon af dem nalkades flickan sjelf, hade Cyprian så mycket ondt och ofördelaktigt att berätta om hvar och en af dem, att Erdmuth blott alltför gerna gick in på att ge dem allihop korgen. Afven Gertrud hjelpte sadren dervid, ty hon hyste ständigt det hopp, att Erdmuth skulle bli Bläsis hustru och komma tillbaka till Hollmaringen. ) x ) N I I