De årliga konsiskationerna uppgå vanligen i värde till cirka rdr 150, å 160,000 bko. När ett dylikt förhållande år från år kan fortfara, är icke svårt att bedöma, huru enormt stort det varu-värde måste vara, som på oloflig väg till riket inkommer; ty omkostnaderna för denna olagliga trafik mäste vara i och för sig högst betydliga; och den olofliga importen kan dock bära icke blott dessa omkostnader, utan ock de förluster, som uppkomma genom i beslag tagna varor, samt derutöfver lemna ansenlig vinst. . Hvart öfverdrifna tullsatser leda, torde det ock tillåtas mig bevisa genom upprepande af ett par bekanta exempel, bland mångfaldiga likartade. Innan den finska traktaten, enligt hvilken smör fick från Finland hit införas emot en tull af 32 sk. lispunI det, med år 1844 upphörde, blefvo under de 3 sista åren i medeltal införtullade i Haparanda och Stockholm tillsammans 57,191; lisp. finskt smör. Aret derefter, då tullen utgjorde 2 rdr 24 sk., nedgick den lagliga införseln till 9157 lisp. samt är 1846 till 123 lisp., och uppkom genom denna tullförhöjning en ärlig statsförlust af omkring 40,000 rdr bko; hvaremot tillförseln af smör från Haparanda till Stockholm under samma år snarare tillän aftog. Under tiden inträffade den sorgligt ryktbara händelsen med de från Haparanda till Stockholm insända och derifrån för beedigande till domstol öfverlemnade produktionsbevisen, att de genom inbrott bortstulos. Sedan smörtullen åter 1848 blifvit nedsatt till I rdr 16 sk, steg den lofliga införseln året derpå till 8,900 lisp. r 1848, då införselstullen å bomullsstrumpor utgjorde 2 rdr 10 sk. 8 rst. skålp., blefvo 201 skålp. införtullade och gåfvo en statsinkomst, handelsoch sjöfartsafgiften inberäknad, af 491 rdr 16 sk.; men året derpå, då tullen var nedsatt till I rdr 16 sk. blefvo 9,334 skålp. lofligen inforde och inbragte en statsinkomst af 12,639 rdr 10 sk., eller fullt 25 gånger mera, än då tullsatsen var betydligt högre. Har nu det s. k. skyddsystemet, så konstladt, så kostsamt, så demoraliserande och så orättvisst det ock varit, verkligen åt de dermed omhuldade näringar gifvit den lyftning och kraft, att de stora uppoffringarne blifvit det allmänne godtgjorda? — Jag svarar härpå med hänvisning till vissa mera allmänt kända fabrikshandteringar. Bomullsspinnerierna och sockerbruken, beröfvade skyddet af förbud och öfverdrifna tullsatser, hafva först derefter uppnått en förut knappt anad höjd i tillverkningens myckenhet och godhet, i förening med högst betydligt nedsatta priser. Sidenoch klädesfabrikerna åter, ehuru ännu skyddade med förbud och orimliga tullsatser, kunna beklagligen icke gifvas detta vitsord; så icke heller hvarken jordbruket eller bergshandteringen, jemförde med dessa näringars framsteg i andra länder, der de prohibitiva banden blifvit lossade. Jag vill för ingen del vältra skulden härtill på dessa efterblifna yrkens många aktningsvärda idkare — nej långt derifrån! Jag anklagar systemet, som oundvikligen af sig föder liföshet och svaghet, emedan det till grunden är falskt. Detta länge erkändt af regeringen och representationen, ehuru ty värr! hittills icke samtidigt, har nu äfven blifvit insedt af sjelfva fabriksintresset, hvarom flera till K. M:t under innevarande år underdånigst ingifna sakrika petitioner bära vittne: och det är icke blott den af okunnigheten smädade, men för konsumenter likasom för producenter, för samhätlets både ekonomiska och andliga väl nödvändiga och nyttiga handeln, utan lika mycket fabriksindustrien, den fattige arbetaren, ja! alla samhällsklasser, som högt och allvarligt påkalla en genomgripande reform af vår gällande, på falska principer byggda tullagstistning — en reform, tör hvars genomförande tidpunkten visserligon i alla afseenden nu är inne. Till denna reform hörer i främsta rummet hälst fullkomlig tullfrihet, eller, der sådan ej anses på en gång kunna medgifvas, betydlig och successiv tullnedsättning för alla till de nödvändiga lefnadsbehofven hänförliga artiklar, såsom saltad och torr fisk, fläsk, hudar och skinn, kött, lin, ost, salt, smör, spanmäl, talg och andra lysningsämnen, ull samt ved. Icke nog att beredandet af tillfälle till billig lefnadskostnad utgör ett bland hufvudvilkoren för de inhemska förädlings-näringarnes bestånd och utveckling vid den konkurrens, som ett liberalt tullsystem öppnar med utlandet, och att produkts-näringarne, i hvad de förlora uti det för dem genom höga tullsatser hittills afsedda skydd å deras voluminösa och genom Sveriges asskilsda läge redan i transport. och magasineringskostnader m. m. oftast tillräckligt skyddade produkter, beredas en motsvarig nedsättning i priset på de förnödenheter, som från andra näringar skola hemtas, erbjuda sig, i fråga om förenämnde artiklar, särskilda, från ett billigt och rättvist afseenda å arbetsklassens ställning hemtade skäl för tullreformen, hvilka skäl jag härvid utbeder mig att något närmare få utveckla. Om ock tullbevillningen, såsom indirekt skatt, lättare och för den skattdragande omärkligare utgår, samt deri framför direkt beskattning eger företräde, så är dock ingen villsarelse större än den föreställningen, att tullbevillningen vore en billig och rättvis skatt, aldrahäldst då de oumbärligaste lissförnödenheterna deraf träffas. Dessa lissförnödenheter måste äfven deu fattige arbetaren, den mad knappa lefnadsvilkor kämpande handtverkaren förskaffa sig och sin ofta talrika omgifning; och ehuru dessa och dylika personers ekonomiska ställning må vara sådan, att hvarken staten eller kommunen skulle kunna uttaga någon äfven den ringaste direkta afgift, har dock denne fattige arbetare AA: T— 3 0 0-0 —