Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1854, sida 1

trud var snart den mest omtyckta uppasserska på många mils omkrets. Äfven resvagnar med förnäma resande stannade stundom utanför Solen, som Cyprian låtit förgylla upp pånytt. Men den bästa dagen under veckan var den, på hvilken kornmarknaden hölls; då var det hela dagen igenom ett buller och en rörelse i det stora gästrummet, som var ännu värre ån sjelfva marknaden, och voro kornpriserna goda, slutade rumlet icke förrän sent inpå natten; det simpla landtvinet kom då alls icke fram, utan det framsattes ständigt blott glödgadt vin, rhenskt vin och champagne. Cyprian underlat naturligtvis icke att också emellanät visa sig som en oegennyttig värd och knappt var ett år tilländalupet, förrän hans ansigte var lika bredt och skinande som solen på hans skylt; han skrattade beständigt, isynnerhet då man gjorde sig lustig på hans tjocka mages bekostnad och yttrade då ofta, att denna hans välmåga icke härledde sig af mat och dryck, utan deraf, att han numera slapp att se det der råtthufvudet (detta öknamn hade han gifvit Gottfred.) Hollmaringarne kommo också verkligen nästan aldrig hit och alla som höllo med Gottfred togo aldrig in på Solen, utan i stället på Åxen. Cyprian hade nästan ständigt 6 hästar i gång i och för körslor och i