Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1854, sida 3

— ——— ————— att kränka den kallblodige Gottfred, tillkännagaf Cyprian, att han påföljande dagen bland andra lösören äfven ämnade sälja en fullständig bruddrägt, som tillhört hans aflidna hustru. Allas blickar vändes mot Gottfred och blott Cyprians bundsförvandter drucko ännu af hans vin — alla de öfriga gingo sin väg, utan af alt tömma den vanliga s. k. köpskålen. Dagen derpå, då husgerådet blef försåldt, var Guttfred nästan den ende närvarande karl bland alla fruntimren och först emot slutet af auktionen kom bruddrägten fram. Man kunde hvarken se eller höra på Gottsred hvad som föregick inom honom, uuder det han till högt pris köpte det ena plagget af drägten efter det andra. Han gjorde sina bud med alltid lika lugn röst. Hvar gång han köpt ett nytt plagg, hoplade han det med andagt i sina gamla veck. Han talade icke ett öfverflödigt ord under hela auktionen; blott en gång frågade han auktionsförrättaren: — Är det sjuradiga sranat-perlbandet med den svenska dukaten icke med? — Lej, det har för länge sedan gått genom min hals, hånlog Cyprian. Gottfred samlade allt det köpta i ett hvitt kläde och gick sin väg dermed. Utanför huset påträffade han den lilla Erdmuth, som satt på stenbänken och gret.