Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1854, sida 3

sade det sig åter, att sramtidslösten icke betyda mycket i ett barns ögon: Gertruds blommor, dem hon nu fick, verkade långt bättre än den utlofvade bröllopsdrågten. Erdmuth blef åter glad och Gottsred sade till Gertrud, att hon hvarje år skulle få en julgåsva af honom, så länge hon blef qvar hos Cyprian och vakade öfver barnet. Gertrud lofvade detta högtidligt, för den dödas skull. — Jag har måst lemna mitt eget barn till min syster i Lichtenhardt, tillade hon, (jag vill anse Gertrud som min egen dotter. Gertrud hade fordom varit gift med Cyprians broder. Denne, som vidt och bredt var känd såsom en ohjelplig rumlare, hade drunknat efter ett bröllop i Isenburg. Värden hade nemligen ställt fram fyra glas varmt vin för mycket på ett af borden; då ropade Cyprians bror: Kom hit bara! jag tar dem alla fyra på min anpart! — och då han gick hem, tog han miste om vägen och drunknade. Då Gottfreds syster blef gift med Cyprian, tog hon Gertrud till sig i huset, på så sätt hade hon kommit att stanna der och hade tillochmed sörvärsvat sig ett visst välde öfver Cyprian. (Forts.)