Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1854, sida 3

— Hvad är på färde? Har någon varit obeskedlig mot dig? frågada han, klappande den lilla på kinden. Barnet svarade icke och han återtog: — Jag kan förstå, att du blifvit skrämd af allt det här stöket och bråket, hvarunder ingen tänkt på dig. Har du fått någon mat till middagen? Barnet nickade jakande och Gottfred fortfor: Jag ville gerna på annat sätt hjelpa dig, men jag kan icke. Var blott tålig och lydig och håll dig rask; när du sedan en gåg blir I stor och blir så god som din salig mor var, så skall du få allt det här — det var hennes grannaste drägt; men snäll och beskedlig måste du vara, och kom ihåg att du har en, som du kan hålla dig till här i verlden. Ja det der förstår du icke nu, men du skall framdeles komma att förstå det. Seså, lipa nu icke längre och kom vackert in till mig, innan du far härifrån. Nå, gråt inte mer! Gottfred uppmanade barnet att lugna sig, men emot hans vilja kommo tårarne honom i ögonen och han aftorkade dem med en flik af kjorteln, som hängde ut igenom knytet — den aslidna systerns brudkjol insög hans tårar. Han återtog emellertid snart åter sin gamla vanliga hållning, ty Gertrud utkom ur trädgården och gaf Erdmuth några blommor; här vi