Styckegods. I Bohusläns Tidning läses söljande: Den största postession i RHUHUUHERriket Sverige. tjugutvå billioner, femhundrade sjuttiosem millioner, ett hundrade elofva tusen, sexhundrade sexton, fyratioen trillioner, åttahundrade syratio billioner, trehundrade semtionio millioner, etthundrade sjuttioåtta tusen, tvåhundrade fyrationde-dels mantals Kongsviken i Morlanda socken af Orousts vestra härad, har vid sistlidet års hösteting på Svanesund begärts uppbud och sasta, som dock för närvarande icke kunde till pröfning upptagas, alldenstund fullständiga åtkomsthandlingar icke ingäfvos. Denna bråkiga hemmansdel — den största i konungariket Sverige med dess underlydande ön S:t Barthelemy i Westindien inberäknadt, som Sven Olsson och dess hustru Inger Johannesdotter sig tillhandlat af Lars Olsson och dess hustru Anna Cathrina Johansdotter för den, i förhållande till hemmantalet oerhörda summan: femtio (säger 50) rdr rgs, framstår såsom ett lysande exempel, troligen det enda i sitt slag, på den beprisade hemmansklyfning i värt kära fädernesland. Stackars den arme landtmätaren, som en gång utbrutit densamma — kan han på sin embetsed taga, att han icke missräknat sig, så måste han synnerligen, i fall han ännu är i lifvet, förtjena att ihågkommas vid nästa ledighet till chef för general-landtmäteri-kontoret i riket. Giftermål i Ryssland. När en rysk godsegare finner att hans arbete tarfvar tillökning af själar, sammankallar och uppställer han på sin borggård godsets giftvuxna ungdom, på höft, ynglingarne på den ena sidan och flickorna på den andra. Derester går han fram mellan linierna med ett ridspö i hand, och, pekande på en yngling och en flicka, allt som det faller sig, säger han: Du tar den och du tar den! Så förenas de för lifvet, kanske utan att knappast hafva sett hvarandra, ungefär som man sammankopplar ett spann hästar. Brölloppsaftonen firas kanske dermed att bruden till helsosam varning för all framtida begärelse, får smaka den raska karbasen. Uemlifvet i —— huset blir naturligtvis i förhållande till dess början. Gåfva och gemgåfva. I. M. Konungen i Preussen har genom riddar Bunsen förärat hofslagtaren i Windsor, hr Minton, hvilken förl. julafton sändt ett praktexemplar af engelsk rostbiff till Charlottenburg, en punschservis af porslinsfabriken i Berlin. Gåfvan är icke mindre betecknande för slagtaren, än gengäfvan för monarken. Anekdoter. En riksdagsman af bondeståndet gjorde under pågående riksmöte ett kort besök i sin hemort. Bönderne frågade honom, huru det kom till att man aldrig fick läsa i tidningarne, att han, håller något tal, såsom de andra riksdagsmännen. Ah, barn, det begriper j inte, svarade han. Läaser j inte i tidningarne, att det står: deri instämde N. N., m. sl. Ser j, der är jag med. — En torpare, som icke alltid gjorde skillnad på mitt och ditt, var en gång i staden och köpte något i en handelsbod. Medan han stoppade ned i en päse hvad han hade köpt, råkade en ost, som låg på disken och tillhörde bandelsmannen, att äfven komma med. Egaren till osten märkte icke detta förr än torparen hade gått. Han lopp genast efter honom, förde honom åter in i boden och tog tillbaka sin ost. Torparen lade sedan ganska lugnt sin påse på nacken och gick, i det han sade: Det var då väl att ni fick erat igen. — Man brukar säga om en häst, när han går och nickar med nedlutadt hufvud, att han räknar. På detta sätt kom en gång en Leksandsbonde åkande genom Fahlun och förbi en krambod, i hvars dörr handelsmannen stod med händerna i sidan. Då denne fick syn på Mats, som satt och funderade bakom sin långsamma häst, sade han: Hvarföre rör du inte på spelet? Din häst går ju och räknar! Hvad fan tänker du på? — 0, jag tänker på, svarade dalkar