Den 18 Januari, Sällan eller aldrig har väl en styrelse visat sig så fullkomligt oförmögen att uppfylla sitt ansvarsfulla kall, som den styrelse, hvilken sedan tre å fyra år sutit vid konungens rådsbord. Med ytterst få undantag har hvarje dess handling blott ljenat, att inför nationens ögon, äfven inför de mest kortsynta, ådagalägga dessa allvarsamma statsmäns kompletta oduglighet. Särdeles är det ett litet klöfverblad af regeringshandlingar, som i detta hänseende har en ovanligt framstående karakter, d. ä. den nya förordningen rörande hemmansklyfning och jordafsöndring, den kongliga propositionen i bränvinsfrågan och samma höga proposition i tullfrågan. Om den närvarande ministerens personligheter någonsin komma att af en efterverld nämnas, så kan det ej gerna bli annat än ifall någon historieskrifvare vill anföra dem i samband med dessa nämnda regeringshandlingar, hvilka måhända skula åberopas såsom exempel på huru långt Sverge år 1854 stod efter alla civiliserade länder i Europa, eller ock såsom exempel på huru en styrelse under det monarkiska statsskicket uppfattade landets behof och nationens önskningar. Kanske skola de tillika anföras såsom bevis på den svenska nationens antingen outtömliga tålamod eller tröga likgiltighet för sitt eget vil. Så länge denna minister ännu höll sig fullkomligt overksam, trodde man att den ändock, till trots af sina konservativa åsigter, skulle duga till något. Man kände väl, att, sedan statsrådet Sandströmer tagit afsked, ministeren icke längre ägde någon ledamot af aldrig så litet utmärkta egenskaper; man visste alltför väl, att det var en samling af medelmåttor, som på hög befallning satt sig på konseljens taburetter, men man väntade dock af deras sjelfförtroende att åtaga sig dessa uppdrag, att de åtminstone skulle äga ett någorlunda sundt omdöme. Men äfven dessa temligen billiga anspråk skulle beslnnas hafva varit öfverdrifna, så snart overksamheten afbröts af en och annan handling. Af alla konseljens ledamöter har dock ingen i detta fall lemnat så tydliga vittnesbörd om sig, som finansministern, frih. Palmstjerna. Denne det konservativa partiets korys, som genom en outredd naturkraft tillskansat sig makten af premierminister, har uti sina egenhändigt uppsatta skrifvelser visat sig t. 0. m. oförmögen att skrifva en svensk mening någorlunda redigt och felfritt, har uti sin behandling af skatteförenklingsfrågan ådagalagt halstarrighet och trots mot statsmakternas beslut, att icke tala om likgiltigheten för den hårdt tryckta allmogens besvär, samt har nu slutligen i tullfrågan uppenbarat en okunninghet, som blott skulle väcka åtlöje, om icke saken vore så allvarsam. Måste, under sådana förhållanden, man icke A wwOW MAD RT NS VBR