Urdmuth. Af Barthold Auerbach. Öfversättning. (Forts. fr. N:o 13). Nu såg Gottfred Cyprian hvarje dag arbeta i skjortärmarne; han gjorde sin lilla vagn i ordning, aflyftade först det ena, så det andra hjulet, smorde axeln och satte med ett raskt slag hjulet i rörelse, så att det ännu en lång stund efteråt snurrade rundt omkring. Af hela hans raska och kraftiga beteende såg man, att han fast beslutat att börja ett annat och nytt lif. Cyprian var en af de vackraste karlarne i trakten, han var stor och starkt byggd, hade ett rundt och fylligt ansigte med mörka, eldiga ögon, en slät, hvit panna och brunt, krusigt hår. När han skrattade och de hvita tänderna syntes, fick hans ansigte ett egendomligt, fint uttryck och hundögonen, såsom Gottfred kallade dem, doldes då till hälsten, hvilket gaf honom ett på en gång skälmaktigt och godmodigt utseende. Bläsi, (Blasius) ropade Gottfred, som titta