Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1854, sida 2

nades en af manskapet; det var en stackars matros, som kölden nästan beröfvat förståndet. De måste således vända om och funno honom sittande till medjan i en snödrifva. De måste till hälften bära honom för att få honom derifrån; i hvarje ögonblick ville han kasta sig på snön; slutligen nödgades man lägga honom på släden. Den 30 April kom löjtnant Rine och en sjöman från Resolute dem till mötes med en släde och hundar. Ett par dagar derefter begaf sig löjtnant Cresswell åter ut med 12 man; han hade kapten Mac-Clures depecher med sig. Den 2 Juni inträffade de ombord på North Starf vid Beechy-ön. De hade tillryggalagt 300 mil på isen och nära 500 mil från Misericordia-bugten. En månad derefter tog Phoenix, som kommit ifrån England löjtnant Cresswell ombord. Men der förestod honom ännu flera faror. Dagen efter sedan han kommit ombord på Phoenix öfverfölls detta skepp af en storm, som dref isen fram med en försarlig kraft, och Breadalbane, som de hade i släptåg, blef bokstafligen krossadt i stycken. Detta var ett par minuters verk, så att besättningen knappt fick tid att springa ned på isen. För sådana faror äro de sjöfarande i de nordliga hafven dagligen blottställde. I denna storm, som rasade den 19 Augusti, omkom den olycklige löjtnant Beilot af franska flottan. Han hade redan deltagit i den första expeditionen, som utsändes efter Franklin, och då Phoenix afgick förlidet år till Bassinsbugten, utbad han sig äran att få dela dess faror. Då några depescher skulle sändas ifrån Phoenix till Sir Edvard Belcher, som låg i Wellington-kanalen, erbjöd sig Bellot att beSörja dem. Han begaf sig åstad med fyra man och en liten båt af kautschuk. En våldsam vindstöt lösryckte isen ifrån kusten; Bellot sände två af sina män i land i båten; i detsamma satte sig isen i rörelse och dref bort med honom och hans två sista följeslagare. Det snöade häftigt. Bellot lät uppföra två små hyddor af snö, i hvilka de två matroserne kröpo in, sjelf gick han ut på upptäckter. Då han icke återkom, gingo matroserna ut att söka efter honom. De funno blott hans käpp på ett ställe der isen hade en mängd remnor; han hade fallit ned i en af öppningarna. Efter omkring trettio timmars kringvandring återfunno de två matroserna sina kamrater, och genom ett verkligt underverk lyckades det dem att välbehållna återkomma till skeppet. Den 23 Augusti lemnade Phoenix Bcecheyön och den 4 Oktober hade löjtnant Cresswell hunnit till Thursö längst norr uppe i Skottland, hvarifrån han på 53 timmar kom till London. Han är således den förste som tillryggalagt vägen norr om Amerika ifrån det ena verldshafvet till det andra. Det gifves de, som fråga, hvarthän dessa nordpols-expeditioner skola leda. Passagen från det ena verldshafvet till det andra är väl funnen, men den är omöjlig att färdas för isens skull. Det har lyckats för några älventyrare att bana sig en väg öfver isen, men ännu hafva de icke öppnat någon väg för bomullsvarorna och Calcutta-fararne. Samma ogenomträngliga mur, som hejdade den oförskräckte Mac-Clure, hejdade också Parry för omkring fyratio år sedan. Efter all sannolikhet skall den aldrig kunna rödjas ur vägen. Men äfven om man betraktar saken från denna praktiska synpnnkt, hvem kan säga om icke den menskliga klokheten, som frambragt så många underverk, är bestämd att vinna en ny seger öfver naturkrafterna? Hvem skulle för knappt trettio år sedan hafva kunnat förutsäga de genom ångan och elektriciteten åstadkomna underverken? Vi kunna icke förutsäga den slutliga fördelen af nordpols-expeditionerna; men vi äro öfvertygade om, att de skola leda till något. En stor handling har alltid en verkan. Det som gilver menniskan en känsla af hans värde, det som utvecklar hans energi och alla hans själsförmögenheter, kan icke sägas vara till ingen nytta; det måste hafva följder både för detta och det tillkommande lifvet. De modige sjömän, som vi här lemna i deras isgraf, kunna upprepa, hvad en af deras föregångare sade