. —— —Ö——— visserligen kunde kalla Gottfred mycket sparsam och nogräknad, var han dock ingalunda, såsom Cyprian kallade honom, girig, egennyttig och afundsam. Det sanns emellertid en hop beskedligt solk. som genast sramsorde dylika yttranden af Cyprian till vederbörlig ort, försedda med behöriga tillägg. Den tysta, aflägsna byn, hvarest dessutom alla, enligt de rika böndernas sed, lefde afsöndrade hvar för sig, syntes icke vara en passande vistelseort för Cyprian; han tillbragte ofta utan något egentligt ärende hela dagar i de angränsande städerna, och så snart han intradde i ett värdshus, visste man der genast hvad han ville ha att dricka och frambar det på ögonblicket; isynnerhet var det en sort rödt vin hos värden på Solen, till hvilket Cyprian fattat serdeles behag. Det berättades, att han en gång på Solen spelat och druckit opp allt hvad han erhållit för en hel vagn full med bräder och att han, då han om aftonen gick hem, oupphörligt ropat: Öppna porten på vid gafvel, ty en vagn med bräder skall ut derigenom. En annan gång förstörde han på samma sätt allt som han fått för en kalf, och hvar gång man framsatte ett nytt krus för honom, råmade han som en kalf: må! mä! Sådana historier förvärfvade visserligen Cyprian benämningen af en lustig ture, men han