nom. Jag skötte hans hus samt delade hans fröjder och sorger. Han hade skulder, men genom besparingar i hushållet befriade jag honom snart från desamma, ty hans lön utgjorde 1500 rup6er i månaden. Jag kunde ej täla att se honom bli bestulen och förafskedade derföre den gamla qvinnan, som var en bedragerska. Jag älskade honom af hela min själ och skulle heldre velat tigga med honom, än dela Schack Akhbars thron. När han var trött, vakade jag ölver hans ro; var han illamående, skötte jag honom; om han var sorgsen, bragte jag snart hans goda lynne tillbaka; såg jag honom i sara att bli bedragen af sina underhafvande, varnade jag honom. Ått han alskade mig, hade jag aldrig skäl att betvisla. Han skänkte mig sitt förtroende och jag missbrukade det aldrig. Hvem var denne man ? frågade jag; ty oaktadt de misstankar jag fattat, hyste jag ännu något tvifvel. eTålamod, Sahib! svarade hon samt återtog derpå: Efter två års förlopp blef jag mor. (Här frambröt åter en ström af tårar ur hennes ögon.) Sahib var mycket glad. Barnet syntes än innerligare förena oss. Jag älskade det, hufvudsakligast för dess utomordentliga likhet med sin far. Då Sahib var frånvarande på