Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1854, sida 1

Den 13 Januari. Vi hafva flera gånger påpekat det stora inflytande som Persiens anslutning till Ryssland bör hafva utöfvat på engelska kabinettets ställning uti orientaliska frågan. Huruvida Persien skulle förklara sig för eller emot Turkiet, hängde nära tillsammans med den rivalitet som vid persiska hafvet ägde rum emellan engelska och ryska inflytandet. I det ögonblick, då mycket antydde, att engelska politiken i Konstantinopel skulle stryka segel för det omkringsiggripande Ryssland, uppträdde det ryska inflytandet i Persiens segerrikt, liksom för att erinra Aberdeenska kabinettet derom, att Rysslands planer äro lika mycket riktade emot England som emot Turkiet. Denna erinran synes äfven ej hafva blisvet utan sin verkan. Perserna, heta det, dröma om ätereröfringen af det som i föregående olyckliga krig blilvet dem afhandt af Turkarne. bet religionshat, som ar rådande emellan Perserna och Turkarne, emedan de förre anse de senare som irrlärge Mahomedaner, torde utgöra en ytterligare sörKlaring till siendskapen emellan tvenne folk, som i denna strid borde hafva alldeles samma intressen och som båda hafva allt att frukta af Rysslands utvidgningsbegär. För nära 200 år sedan eröfrade turkiska sultanen Amurad IV Bagdad från Perserne, och i förra årbundradet gjorde persiska schacken Nadir sista försöket att åter sätta sig i besittning af denna Harun al Raschids gamla hufvudstad. Detta är dock bara småsaker i jemlörelse med hvad Ryssland gjort till Persiens förminskning. Sedan det i freden 1797 fråntagit det Derbent och landet ända till Kur, i kriget från 1804 till 1813 hela Daghestan och khanaten Kuba, Schirwan, Baku, Salian o. S. v. har det i 1828 års fred ryckt till sig perSiska Armenien. Den nuvarande persiska dynastien, af Turkomaniska stammen Kadschar, har alltid haft sina blickar riktade på norden; den förlade residenset från Ispahan till Tcheran för att af I politiska och strategiska orsaker vara närmare