Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1854, sida 1

——————7—7 lade mannen vände straxt åter bort mitt ansigte och smög mig intill den gamla. Sedan Sahib dröjt qvar några minuter, hvarunder han prisade min skönhet, lemnade han oss och jag kände mig åter glad. Nå, sade gumman, sedan han aflägsnat sig, nu ser ni ju, att Sahib icke är något vilddjur, utan tvertom så tam och mild, som en af era dufvor. Dagen derpå hörde jag Sahib tala i rummet bredvid mitt. Jag tittade genom nyekelhålet och såg honom sittande vid ett bord. Hans Nazir (handsekreterare) stod vid hans sida och läste. Jag såg en man i bojor, omgisven af vakt, vid andra ändan af rummet och en qvinna visade sig åfvenledes. Domstolshuset undergick reparation och Sahib utöfvade sin domarebesattning i sin privatboning. Den sangsbörjade tala och förnakade sin brottsligaet. et hoop It (tyst!) ropade Sahib med så stark röst, att jag ovilkorligen studsade och ryste. Fängen ville ånyo tala, men en man af vakten gaf honom, under skymford, ett slag på hufvudet. Saken uppsköts till påföljande dag och domstolen upplöstes ungefär kl. 4 på eftermiddagen, då Sahib åter kom att besöka mig. Jag aktade mig nu noga att visa mig rädd, af fruktan att Sahib skulle gifva befallning att döda mig; fördenskull antog jag en glad mine,