Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1854, sida 1

Rosen i Grenna. (Forts. fr. N:o 6.) Tyst Carl! sade Rosa, Guds dom är öfver oss alla! Och vore du sjelf i rosens ställe, skulle du också bleknat bort vid fjärilens eldkyss. Rosa kände huru en konvulsivisk smärta darrade inom det bröst, mot hvilket hon lutade sin kind. — Ser du Carl, fortfor hon, det är med mig som med den förstenade jungfrun i Wettern, jag lider för min kärleks skuld och väntar på befrielsen, fastän det dröjer. Det klappar så häftigt inom bröstet och de stormande vindarne ryta och vågorna skölja öfver henne, men ingen vind och ingen våg kan borttaga hennes minnen. Ser du Carl! så är det med mig också, men det blir väl lugn en gång. O, var god mot mig, Carl, förlåt min svaghet, jag har mycket lidit af tanken att vara så eländigt svag. En gång då jag kommer dit upp, då skall jag sitta på det seglande molnets kant och se neder på dig, då skall jag