Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1854, sida 1

vande ester lycka, rykte, makt och ära, men qvinnans lif, ar kanslans — hjertat hennes verld, der hon sträfvar efter välde och der hon söker sina skatter. Otro kan göra en man bittra qval; ty den vidrör sårande hans ömmare känslor — det förstör några utsigter till lycka och trefnad, sårar hans egenkärlek; men han är en verksam varelse med fri, obegränsad verkningskrets -— han kan förströ sig med forskning och omvexlande sysselsättning och följa med i nöjenas hvirslande ström, välja en annan och om han vill, lemna skådeplatsen för sitt missöde. Men qvinnans lif är ej sådant. För henne hafva alla hjertats förhoppningar blifvit förfelade, och lifvet har ej mera något behag. Hennes hvila är afbruten, drömmarne förgiftade och hennes krafter duka under för mindsta yttre inslytelse. Hennes smärta döljer sig i det lönligaste djupet af hennes bröst och bilden af hennes idol gömmes i det minnets tempel hon rest af spillrorna af de grusade förhoppningarne på grundvalen af hennes lugn. Albin Antoni hade Järt känna qvinnan istora städer och de, bvilka redan invigt sig åt verldens tjenst — den sanna qvinnan i sin alsklighet värderade han kanske ej, emedan han var okunnig om den ädla kärlekens verkningar. Han ansåg hvarje qvinnohjerta som en