Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1854, sida 1

Rosen i Grenna. (Forts. sr. N:o 4.) De skära blommorna på Rosas kind förbyttes till liljor af snöns hvithet, hennes läppar darrade och med en bedjande åtbörd sträckte hon sina små hopknäppta händer mot Antoni, som såg på henne med blickar flammande af kärlek, af vild glöd och smärta. Ilan tryckte hennes händer till sitt hjerta och talade till henne ord, så tjusande, så bländande och förtrollande. — Rosa lyssnade till de afbrutna berusande tonerna, en känsla af oändlig bäfvan och svaghet, gränsande till förtvillan fyllde hennes hjerta — hon ville fly — men kunde ej. — Säg mig ett ord, Rosa! bad han hviskande. — Jag älskar dig! svarade Rosa, tag mig med till de mörka cypresslundarne i södern och göm mig der, dit vill jag fly med dig och alltid blifva din. Rosas tårar runno och hennes vackra hufvud hvilade vid Albin Antonis bröst, hon slöt ögonen och han såg på den svaga, i sin kär